Jag vetefan. Jag känner mig tom och trött, halsbrännan (dvs magkatarren) har börjat jävlas.

Trött, trött, trött, trött. Ungefär så.

...och bitter.

Lite då & då kommer nyheter som blir till käftsmällar av "vaffan dom också?! när i helvete ska det bli min tur då?!"

Ja, jag är bitter som fan, för att "alla andra" lyckas med det förbannade familjelivet jag velat ha sjukt länge nu (drygt ett decennium).

Jag orkar faktiskt inte ens bli glad. Är jag en hemsk människa..?

//zill