I förmiddags väcktes jag av hemtelefonen (hur ofta händer det på en skala?!) och i andra änden var Göran. Göran är pappas barndomskompis och någon som funnits med ända sedan jag var en liten kotte. Vi var ute med båtarna och han hade med kanoten. Alla valborgskvällar på firman med traktoråkning och tipspromenader. Bilsemestern ner till Göteborg (med många fina stopp) när jag var en sådär 10-11 år.

Iaf. Han ringde när han & Åsa var på väg från Mariestad och undrade om jag var hemma, och om dom kunde komma förbi en kortis, för hans syster bor tydligen i Kortedala.

Så nu har dom varit här. Och jag insåg att fan, det är nästan 2 år sen jag träffade honom sist. Helt sjukt vad tiden går.

//zill