Min lilla Nomi-skrutta var så hiiimla duktig idag.

Inte ett pip på spårvagnen, inte ett pip på bussen, inte ett pip i väntrummet hos veterinären.

Hon var orolig, men sansade sig iaf tillräckligt mycket för att vilja bli kliad och tuggade lite på mitt pekfinger i väntan på Farbror Veterinären.

Men sen... när han skulle hålla på med bomullspinnar i munenn där det gör ont... Då var hon inte lika sansad... Lilla fina Nomi.

Nåja, varet blev bort-tvättat, bedövningsmedel kletatdes på och Nomi var inte alls särskilt lycklig... Det är rivsåren inne i ena handflatan bevis på. Fast visst, jag förstår henne... Lilla flickan.

Men alla som träffades henne idag sa att hon var så fin & så lugn.

//zill

På riktigt...? Vad fasen gör jag uppe mitt i natten?!

Dyngmörkt när klockan ringde för ungefär en timma sen, det är fortfarande dyngmörkt. Det var ju inte länge sen det var ljust vid den här tiden, det var enkelt att kliva upp för att ta tidiga skiftet på jobbet..

Nu... Not so much..

Tur iaf att det åtminstone är 13,5 +grader... fast det är det ju inte så länge till heller.

Jävla höst.

//zill - tröttmössa deluxe