Så blev det alltså september i år också. Med dunder & brak, höll jag på att säga. Inte riktigt, mer med sommarvärme och solsken. Hallå, lilla solen, var har du varit senaste veckan? Sensommarsemester, kanske..? Inte uppskattat. Men oas så blir man ju glad när du kommer tillbaka...!

Iaf.

För egen personlig del har det väl inte varit någon dag att minnas med glädje. Saker och ting bara blir knas och jag gör så gott jag kan på alla håll och kanter. Känns som att tankarna aldrig får ordentligt fäste och därmed förvandlas de goda tankarna till ett hullerombuller som jag inte lyckas reda ut. "De goda tankarna" är alltså de saker jag tänker mig att jag gör för att underlätta, men som i slutänden bara blir knas i andras ögon.

Jag får nog ärligt säga att idag känner jag mig som en jävla flopp och mest ivägen. Tvivlet knackar på dörren och apatin hänger med som bonus.

(som sagt, inte någon dag att minnas med glädje)

//zill