Uäck. Jag ogillar när det blir såhär att det ligger en hel hoper måsten & borden runt omkring mig.

Vissa borden hör ihop med sånt jag vill, men är sånt som måste göras för att jag ska kunna göra det jag vill och en del saker är sånt som jag borde göra, "bara för att".

Måsten är av en annan karaktär, det är ju sånt man liksom MÅSTE ta sig igenom trots att hela ens skapelse skriker att den inte vill. Som hemtentauppgiften jag blev strandsatt med igår. Jag hade lyckats förpassa den till nånstans-långt-bak-i-skallen, och så ploppade den upp på vägen hem från jobbet; ahjustfan! IUP-grejen ska in, då blir det ingen middag med Deni idag... suck.

Nu fick jag oas klart den, och ska bara renskriva & skicka in den, men det går ju i ett huj! Arbetet är ju klart, liksom.

Nu har jag iaf ett par borden & måsten som jag borde (höhö, vitsigt zill!) ta tag i, men som jag helt enkelt inte orkar, men som jag skjutit på under aslång tid. Enda anledningen till att jag skjutit på det är för att det innebär åkande in & tillbaka till stan. Jag orkar inte trängas. Men för att dom här grejerna donade måste jag nog bita i det sura äpplet.

Hrm, förlåt för det gnälliga inlägget. Men det är torsdag... Då får man gnälla (eller...?)

//zill

Eh, ja... Det låter ju helt klart bättre på engelska; Attention Whore

Men alltså, när jag väl sätter mig i soffan och börjar greja vid datorn tar det inte mer än 5-6 minuter och sen sitter hon där. Som om jag kunde se genom henne och läsa bloggar, slösurfa eller what not.

Hennes syfte är nog att jag ska gulla med henne, men resultatet blir mer en irriterad matte och att det längre tid innan jag faktiskt kan gulla med henne. Nomi, hon ligger bredvid och får närhet utan att sätta sig ivägen. Klyftiga katt.

Ååååh! Gulla med miiig! Strunta i bloggarna och goooosaaaa! Ungefär så kan jag tänka mig att hon tänker.

//zill

Ingen har missat Maria Montazami som ansiktet utåt i Ving-reklamen, va?

I den senaste lyckas hon pricka in ganska många fina citat, men jag har fastnat för just ett...

[...]när man är på semester får man en sån aurora omkring sig liksom "vad är det för glänsande själ?" - jamen det är ju du... [...]

Jag vet inte Maria, men i min värld dricker man Aurora, och att semestersjälen glänser som en aura omkring en för att man mår så gött av solen.

Personligen blir mina ögon på sin höjd en smula glansiga av just Aurora, eller om jag får välja, öhl.

//zill

Så har vecka 41 dragit igång, med buller och bång.

Rivstart med tidiga skiftet, Steg 1-utbildning (handledarutbildning för att bli LLU:are - Lokal LärarUtbildare, kort sagt VFU-handledare) och sen traska en kort promenad Pedagogen - Nordstan för att dels handla höstkängor och kattsand. Kattsanden var dock slut, men jag fick tag på ett par riktigt schyssta kängor iaf. Nu slipper jag dyngsura fötter, och mina jumpaskor som har hängt med sedan i våras får nog förpassas till skohimlen.

Känns som att den här veckan kan bli fin; träffa Deni på onsdag och ett biobesök med Mathilda nån kväll är inplanerat. Det är Niceville som ska ses, och jag hoppas att den håller samma mått som boken..!

Iövrigt... Neira börjar använda sin skadade tass mer och mer, men hennes ben ser helt sjukligt smalt ut om man jämför med det andra... Men men, får hon bara jobba upp lite muskler igen så ska det nog bli bra det där. (och apropå Neira kom hon nyss och pussade på mig, älskade lilla skrutta!)

That's that, hej så länge!

//zill

Inatt när jag åkte hem från Hilbert (fina timmar där med caps, kramar, låga skämt och höga skratt) var det kallt som attan. Det har det fortsatt med idag. Det är bara 7 grader varmt. Även om det är plusgrader är det fasen inte särskilt najs.

Det betyder att den varma jackan & de varma skorna måste fram, huvva.

Jag vill verkligen inte ha höst. Visserligen har min kropp laddat för förkylning, medan jag håller på att försöka mota bort den... Det går inte så bra, hrm,

Nåja.

Man kanske ska vara glad att man inte bor uppåt i landet. Där har de redan fåt SNÖ på sina håll... Usch! Snön kan gärna få vänta iaf nån månad innan den dimper ner här i Gbg.

Nu; duscha, handla & sen en vända inåt stan tror jag.

//zill

Senaste dagarna har jag drabbats av en sån enorm saknad. Jag saknar mamma & pappa, och jag saknar KattFan.

Jag saknar det okomplicerade livet som student i Skövde och jag saknar att kunna gå ner på Boulogner och veta att jag kommer träffa folk jag tycker om där. Jag saknar att traska bort till Tuss och dra några filmer, dricka vin och skråla SingStar till klockan 2 på natten.

Jag saknar Nynäshamn och vissa delar av livet jag hade där. Tiden jag bodde på Fredsgatan 12 och hade M som granne. Och all lek i Det Vita Huset. Närheten till mamma & pappa. Fast Nynäs lång så långt bort.

Jag flyttade till Göteborg för att jag tyckte att jag hade en fungerande bekantskapskrets här. Och nu är det Göteborg som är långt bort...

Jag antar att vissa saker aldrig ändras...

//zill

Det har varit ganska tomt på bloggfronten den här veckan. Uschaimej, alltså. Inte för att jag skäms för att jag har satt jobb, pluug & liv före bloggen, men ja. Jag har ju trots allt en del läsare, och att inte underhålla dem, är ju lite dåligt. Ungefär.

Det är fredag igen, och den här veckan har varit tjock med grejer.

För utom jobbet har jag hunnit med att gå på sista föreläsningen i Skövde i tisdags, och det gick ju ganska bra. Nu är det bara hemtentan som ska skrivas, men det är flera delar som ska sammanfogas till en inlämning.

(detta påminner mig om att jag nog borde skriva rent protokollet från tisdagens seminarium och skicka in. hrm)

Neira-skruttan blev av med sitt gips igår. Det ser lite ostadigt ut när hon går, men jag antar att det beror på att musklerna inte har fått jobba på typ 4 veckor. Vi får väl se hur det ser ut om några dagar.

Nåja. Vi får se vad den här eftermiddagen/kvällen har att erbjuda. Kanske blir jag sittande här hemma och chillaxar...

//zill

Jag vet inte, men bloggen har fått stå tillbaka för allt annat som händer just nu... Det har varit plugg, en del på jobbet, och så hinna med det sociala utanför jobbet också.

Känns som ett ekorrhjul, men jag antar att man får känna så ibland.

Nu är jag iaf klar med Skövde-pendlandet, nu ska bara tentan in fort som attan.

Imorgon åker förhoppningsvis Neriras gips, och vi kan börja ha det som vanligt här hemma. Skönt.

//zill