Alla inlägg under november 2011
Jag har en internetbekant som i likhet med mig har utvecklat en kärleks-skeptisism (nytt ord?) på det senaste. Via FB och bloggarna har vi resonerat om fjärilars vara & icke vara.
Vi har kommit fram till att det sällan är vi själva som mosar fjärilarna som fladdrar i magen, utan ganska ofta samma person som väckte dem.
Hon hade en status på FB för några dagar sen;
Ett inlägg hos en vän fick mig att tänka på Jens.
Jens som jag inte träffat sen han och jag var och tittade på Jonas Gardell ute på Cirkus i Sthlm, oktober 2001.
Han är ett bitterljuvt minne, och ibland letar jag upp alla papprena med dikterna vi skrev. Inte så mycket för att jag saknar honom, utan för att den korta tiden han & jag påverkade mig så starkt.
Ibland kan jag undra hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade träffat honom.
Och ofta tänker jag på hur det kunde ha blivit om vi stannat kvar med varandra.
Jens, med sommarstugan i bakgrunden. mitten av aug.-01
//zill
Det var natten utffffffffffffffffffff (hej Neira)....
Jag börjar om.
Det var natten ute imorse klockan 07 när jag åkte med Nomi-hjärtat till veterinären. Det är natten nu, när jag kom hem för en stund sen. Jag är ganska trött på det här mörkret nu... Känns lite hopplöst med insikten om att det kommer vara så här i åtminstone ett par månader till... Fy fan.
(och idag har det varit en lång dag. som inte är slut än, heller)
Nomi-hjärtat förresten... Det har gått bra, hon har ett stygn i käften som går bort av sig själv och hon har fått dundermedusin som hon ska äta (läs, som jag ska tvinga i henne) i en vecka. Provsvar om ca 3 veckor. Precis just nu hör jag att hon äter ute i köket så jag antar att saker & ting fungerar iaf.
(jag tänkte förövrigt på det här med medicinerna när jag åkte hem... efter alla vändor jag har gjort kan jag snart börja deala kattmeds till alla som vill ha. ett bar sätt att dryga ut lönen på, kanske..?)
Nu ska jag bara vara vaken tills mamma & pappa ringer från Arlanda, sen ska jag sova skiten ur den här da'n.
//zill
Har sovit förjävla illa. Drömde en så vidrig dröm att jag vaknade med ett ryck vid 01.40 (ja, jag kollar klockan när jag
vaknar mitt i nätterna) och hade ont i mellangärdet och bröstet. Hjärtat rusade och det tog en stund innan jag fick ro & somnade om. Tur att man har kattfjantarna då, Neira hjälpte till på sitt sätt och la sig på huvudkudden så att jag fick hennes spinnande rak i örat, och Nomi låg där hon låg, längs med ena benet.
Men jag har minus på sömnkontot. Det gillas inte.
Fast vad ska man göra, det är som det är.
Och om en liten stund ska jag packa in Nomi i transportburen och åka till veterinären med henne. Det är som det är med det också.
Ha en bra onsdag, alles!
//zill
Efter några timmars pysslande (ganska precis 4 timmar om man ska vara petig) är jag skönt avslappnad i skallen, men mör i skuldror och nacke. Har inte en särskilt bra ergonomi när jag pysslar... Får nog lov att greja en ny stol.
Det är så förbannat najs att fippla ihop kort. Jag vet att jag tjatar om det, men det rensar faktiskt skallen skitbra. Lika väl som att en del skriver musik, går på promenad eller läser bok när de ska rensa hjärnan så använder jag mitt pysslande för att uppnå samma resultat.
Mina föräldrar kommer få post-chock; det kommer dimpa ner TRE olika kort om några dagar. Och jag är lika nöjd med alla tre.
Resultaten får ni se nästa vecka, när adressaterna sett dem. Vill inte sabba överraskningen, okej?
//zill
Efter att ha dammsugit, handlat, tvättat (och hängt) en maskin tvätt, medicinerat ena kattfjanten, samt utfodrat mig och båda kattfjantarna tar jag en välbehövlig paus från resten av lägenheten och drar mig mot pysselbordet.
Pappan ska nämligen få ett kort till Fars Dag och mamman fyller år på måndag så det blir ett till henne också.
Hur korten blir får vi se när det är klart. That's how I roll.
till mamma på Mors Dag 2011
pappas födelsdagskort 2011
//zill
Tjohoo! Nu har jag inga dammråtts-monster som kan hoppa upp och bita mig i knäna längre. Jag måste bli bättre på att dammsuga mer kontinuerligt, men det finns så mycket annat som är viktigare (och roligare!) än att dammsuga. Men idag blev det av, mest för att skjuta undan tanken på veterinärbesöket imorgon. Jag både vill och vill inte åka dit med Nomi-hjärtat. Jag vill veta vad som försiggår i hennes mun, men jag vill inte veta heller. För jag tänker mig det värsta, och är det på det viset... Ptjaaa, då har jag redan bestämt mig för hur det blir.
Kanske låter hårt, kallt och väldigt negativt att anta 'the big C' innan dom ens har tagit prov och än mindre, analyserat det hela. Men jag tänker mig att om jag tar med det i beräkningen, så blir allting annat (vadsomhelst egentligen) ett glädjande budskap.
Förutom räkningen då, kanske.
//zill
När jag skulle logga in nyss för att skriva ett inlägg om nånting helt annat fick jag säkerhetskoden "kiev".
Det fick mig direkt att börja längta efter en resa. Inte just till Kiev, även om jag aldrig varit där.
Jag har inte värit på särskilt många ställen egentligen, och jag har sällan (för inte säga aldrig) åkt ensam. Det har alltid funnits resesällskap, eller någon som mött upp mig när jag väl kommit fram.
Fast det var ju inte det jag tänkte skriva om, utan just den här längtan efter att få byta miljö. Det behöver verkligen inte vara fancy, men ja. Ni vet, känna känslan att vara på väg nånstans.
Längtan efter att få komma bort, byta miljö och kanske få rätsida (eller avigsida?) på tankar. Komma iväg, om så bara för en helg. Köpenhamn var på tapeten för ett år sen, och finns fortfarande kvar i bakhuvudet.
Som sagt, det behöver inte vara långt bort eller särskilt glamoröst.
Men det bär emot. För jag vill uppleva det tillsammans med nån.
Och kanske är det just ensamheten jag försöker fly ifrån...
bild från planet på väg mot Teneriffa, mars -10
//zill
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|