Ni vet den där känslan av att vilja, men inte orka, hur gärna man skulle vilja?

Den har jag nu. Jag skulle gärna vilja orka åka in till Bishops Arms uppe på Avenyn & träffa Baloo & Bobbie.

Men jag orkar inte. Jag har fastnat i soffan & tröttheten är total.

Är det lagligt att gå & sova vid 22 en fredagskväll om man inte är pensionär eller under typ 12?

//zill

Fredag igen, och jag beklagade mig igår kväll över hur fort veckorna försvinner, så det ska jag inte göra igen.

Men däremot kan jag klaga över sömnkvaliteten inatt. Not good. At all.

Somnade fint där runt 23.30, med kattfjantarna liggandes kloss på mig. Allt väl.

01.34 ringer min telefon. NOLLETT.TRETTIOFYRA

Hugger tag i telefonen, för det kan vara så att nått har hänt min mormor, och att mamma vill ha fatt i mig...

Men så ser jag vem det är...

MjölkMajoren

..och jag svarar inte. För trots nyvakenheten och skyhög puls för att jag blir väckt så abrupt (knasigt ord egentligen, stavas det så?) så inser jag att det här samtalet inte kommer ge mig nånting.

Efter en stund signalerar telefonen att jag har ett meddelande på telefonsvarare. Jag skiter i det och somnar om, men vaknar igen vid halv fyra, strax efter fem och sedan strax innan sex. Alarmet gick 6.10, och då var jag ändå halvvaken så det var bara att kliva upp.

Oh, vilken härligt sammanhängande sömn jag har fått i natt. NOT.

(jag lyssnade på hans meddelande på telefonsvararen för en stund sen. han var full, och tyckte att jag skulle ringa honom, för han är så "pritty"... kanske det, men han kastade bort sín chans när jag var i skövde senast, och kanske var det därför han ringde, för att han insett det?)

//zill