Klockan är sent, jag borde gått & sovit för en stund sen, men kom ju inte hem från årsmötet förrns för ganska precis en timme sen.

Måste varva ner lite också, få känna att jag är hemma, sortera intrycken.

Och jag kan inte komma undan tystnaden i lägenheten. Ibland slår den mig rakt i nyllet och jag blir sittandes & bara glor rakt ut i ingenting:et. Det är såna här kvällar, jag kan tycka att mina lägenhet krymper. Det är tomt och jävligt trots två rejsande kattfjantar som kommer och tittar till mig mellan varven.

Då hade det varit najs med nån som fortfarande var vaken här hemma, nån som kanske kunde soffkrascha med mig en stund, prata stillsamt om dagen och liksom... äsch inte vet jag.

Fantasifoster och trams. Sånt händer inte. Och i den tanken börjar skeptikern vakna till liv. För att undkomma henne, tar jag min tillflykt mot sömnen.

Ta hand om er. Imorgon är en ny dag.

//zill

Min främsta status på FB idag lär ju vara '-ibland spritter det till i hjärtat och magen. den gångna helgen har varit full av såna "ibland". :)', för det är sant. Jag har så sjukt fina vänner, och det deklarerade jag klart & tydligt till min pappa i tfn i lördags. Musiktips; General Knas - En God Vän

Hela fredagskvällen var ett enda stort hjärt-spritt (eh, låter knasigt när man läser det, men jag tror ni hajar), och imorses spratt det till igen.

Det hände egentligen inget jättemaffigt, men en sån liten sak kan man gilla i hundra år & göra en übertidig måndagmorgon ganska ljus.

Sen att min gung-playlist på Spotify & vårvädret gör mig helt galet glad rent generellt... Ptjaaa... Det går helt enkelt bra nu, kompis det går så inihelvete bra nu.

Och om nån timme eller snarare 1½ hattar jag iväg på Lärarförbundets årsmöte. Och en sån sak kan göra mig på ganska gott humör.

(känns som att jag kan behöva den här starten på veckan. för rent mentalt kommer det blir tufft, främst på torsdag. mormors begravning...)

//zill