När solen skiner, och avslöjar hur skitiga mina fönster egentligen är sitter jag här hemma och drar igång min gungande playlist på spotify och känner hur leendet går från öra till öra.

Känslan i kroppen är fin, i bröstkorgen är det någon som har hällt såpbubblor (eller kanske champagne?), och det är nästan att jag får hjärtsnörp för att Livet är så förbannat snällt just nu.

...och samtidigt sitter jag och är förundrad; jaså, är det så här det ska vara?

//zill

Jag är fascinerad över hur livet går sina egna vägar, och jag på nått sätt halkar med.

Just nu är jag tacksam över snällt det är emot mig, fast jag vet också att det är min egen förtjänst också.

Man kan välja att jinxa åt två håll; man kan tänka negativt & då blir det pannkaka av allt. Men man kan också tänka positivt & då helt plöstligt får saker & ting ett ljusare perspektiv.

Jag har på något sätt lyckats jinxa det hela åt rätt håll, och med det blir det lättare att gå. Dessutom är jag grymt imponerad över vändningen som blivit och jag fattar det inte, för jag var inte riktigt beredd på den. Fast oas så är det ju så det är; stressar man inte, så ser man sånt man kanske inte skulle sett.

Jag gillar't!

//zill

Nomi attackgosar mig i soffan - hon har börjat med det nu på senaste tiden & jag säger inte nej.

Hon trampar över magen, upp över vänstra axeln, runt på ryggstödet och ner över höger axel, tar en vända på soffan och så kör ett par varv till...

Tills det hörs ett ljud inifrån toaletten; Neira hattar runt där inne. Då vänder sig Nomi om, sätter sig ner och kollar på mig med sina mörka ögon. Tittar på mig, lägger huvudet på sned & man ser att hon undrar vaffan syrran håller på med.

Fast hon går inte och kollar, utan hon sitter där & tittar på mig, öronen är något spetsade för att lyssna till Neiras utfall. Men man ser, att hon alldeles säkert undrar Matte, voffo gö ho på detta vise'?

Och jag, jag tittar tillbaka på tisseltatten som sitter där och undrar. Rycker på axlarna & säger att jag inte vet.

Därmed är frågestunden över och Nomi tar sig en extra sväng i nämnda varv för att sedan lägga sig kloss mot mitt ben.

Nomi i färd med att tugga lite på mina fingrar

18/3 -12

Neira bökade in sig under soffkuddarna & somnade gott

20/3 -12

Mina kattfjantar är dom bästa, bara så ni vet..!

//zill

Ni vet när man har levt med en artist så länge att man på nått sätt inte längre reflekterar över texterna och musiken?

Jag hade kommit dit med Lasse W. Jag hade glömt så många av hans gamla fina låtar, och så av en slump fick jag för mig att jag skulle leta rätt på en låt, förra veckan... Och det resulterade i att jag gottade mig i gamla skivor som Kom, Rusningstrafik och Dans Med Svåra Steg.

Och därmed har Lasse återtagit sin status som vardagspoeten nummer 1, i min värld.

finaste Lasse på lisebergshallen okt.-09

det är JAG som tagit bilden så sno den inte, tack.

//zill

Härom dagen hade jag en Winnerbäck-strof som status på FB;

här lever lyckan, lever livet, det är vår för Hjärter Dam

[Lars Winnerbäck - Vår För Hjärter Dam]

och den var så enormt talande. För det var så jag kände. Och det är så jag känner.

Nånting har hänt, och känslan av att gå med lätta steg ökar.

Min kollega sa till mig idag att jag verkar gladare ("...inte för att du är sur i vanliga fall, alltså"), och bara en sån sak måste betyda nånting, eller va?

Jag skulle kunna hävda att det är våren (trots hagelskuren imorses), men jag misstänker annat. Jag vet inte riktigt vad, och det tror jag kommer ge sig allt eftersom.

tumme upp!, skulle man kunna säga

...och det gör jag!

//zill

Klockan är snart halv nio, och tittar man ut så är det som om det redan är sommar. Fast det är det ju egentligen inte, för det haglade för en stund sedan. Känns stabilt. April-väder redan i mars, alltså. Check på det.

Dricker mitt kaffe i lugn och ro, men blir ändå lite stressad av ljuset, det känns som att jag har försovit mig. Fast jag vet att jag inte har det. Irriterande, men skönt med ljus. Ungefär.

Har en ganska okej vecka framför mig; jobba, inga möten vad jag vet, och lite kompishäng några av dagarna. Känns som en bra vecka, helt enkelt. Vi får väl se hur den utformar sig, allt eftersom...

Så är det med det. Ha en bra start på veckan!

//zill

Söndagar är per automatik ganska långsamma här hemma.

Den här helgen har jag nog slagit alla rekord, ändå..

Idag vaknade jag runt tio, och käkade således frunch vid tolv. Inget konstigt med det, egentligen... Men sen somnade jag klockrent på sängen till halv fyra i eftermiddags. Jag har börjat med det, tydligen... Det här med att power-nap:a alltså.

Jag gjorde det igår också, fast på soffan, i 3-4 timmar, höh.

Nåja, jag har iaf lärt mig att lyssna på kroppen och inte försöka fajtas med sovimpulsen. Lika bra att sova om nu kroppen vill sova.

Problemet är att jag kanske får problem att sova om en stund, när jag ska kravla mig i säng inför den nya jobbeveckan.

Det ger sig.

//zill

Jag borde nog äta nånting. Det är jag ganska säker på, men jag orkar liksom inte. Vilket är synd, eftersom jag är hungrig.

Gårkvällen var kalasfin. Först förhäng hos Mathilda, och sen vidare hem till Rano på 2:a lång, och så slutligen hamnade vi på Kårkällar'n. Fint, fint, fint.

Finns liksom inte så mycket att tillägga.

//zill