Anna (som driver bloggen Apan satt i granen) skrev om sin första fylla i ett inlägg och uppmanade sina läsare att skriva om sina första fyllor och sedan ge henne länken.

So here goes..:

Jag var 16 år och några månader och det var september. Jag hade visserligen druckit innan, men inga nämnvärda mängder. det var i alla fall september och jag hade precis börjat ettan på gymnasiet. Jag hade hittat en fin vän i Marie då, och hon hade blivit bjuden på fest hemma hos Andreas. Anledningen var att hon kände nån som kände honom, och när hon frågade mig om jag ville haka på "hem till nån Andreas Majgren i samhällstrean på fredag" skrattade jag bara. Inte för att det var roligt, utan för att nämnda Andreas är en av mina allra äldsta vänner (vi går ända tillbaka till förskolan, han var 3 och jag 1½ när vi började på samma avdelning). Sagt och gjort.

Jag kom dit, och det var helt sjukt, för på den festen hittade jag flera av mina gamla barndomskamrater. Ni vet såna man lekt med när man varit liten och sen i en viss ålder så kan man inte leka mera, för helt plötsligt är dom där två åren ett jäkla hinder.

Jag minns att det fanns en jäkla massa sprit, typ 5 vodkaflaskor, och öl i mängder. Marie & jag hade lyckats få mina föräldrar att köpa Peter's Pops till oss, vilka vi fick i oss i ganska rask takt innan vi började grogga.

Och fulla blev vi.

Nåja. Till den där gröna vattenkannan då. Den stod strax utanför staketet på Andreas mammas altan. Jag mådde uruselt och eftersom båda toaletterna i radhuset var upptagna gjorde jag det enda rätta; ut på altanen. Fast det hade regnat och jag klagade på att jag blev blöt om fötterna. Micke kom till undsättning och jag fick stå på hans fötter medan jag hävde mig över staketet och kräktes... Rakt ner i den gröna vattenkannan på 10 liter.

en sån här var det, och jag vill påpeka att jag gjorde ren den innan jag gick hem

När jag kände mig klar packade jag ihop mig och traskade hem, dvs upp för backen på 50 meter. Där kan man prata om krypavstånd.

Så, nu vet ni det!

//zill

Jag funderar på hurt man ska läsa ut SKÄR i skärtorsdag.

Om man ska läsa det som att skära, dvs att man skär sig på en kniv, eller om man ska läsa ut det som en synonym till färgen rosa, typ "grisen är skär."

Sånt kan jag unna mig att fundera på när Livet är lätt och det vankas fyradagarshelg!

Idag flyger förresten påsk-kärringarna till Blåkulla, jag för min del stannar hemma i år. Jag har ont i foten & desutom är jag redan inbokad på kareokepub. Nåja, Blåkulla står väl kvar nästa år också, kan jag tänka mig.

GLAD PÅSK!!

//zill