...som sig bör när det är kräks i hushållet.

Jag som sällan, typ tillomed aldrig, never ever är magsjuk (eller sjuk öht) har lyckats med konststycket att skrapa ihop FEM sjukdagar på mindre än en månad.

Illa. Jävligt illa, tillomed. Rent ekonomiskt är det rena döden. Men, man kan ju inte vara på jobbet när man är sjuk. Lite snorigheter kan man leva med, men kräks..? Nääää! Då är det 48 timmars karantän (eller iaf hemmavarande) från det att man uppvisar sista symptomet.

Just nu; har druckt ett glas (50 cl) vatten på sådär 3 timmar & med ganska mycket illamående.

Fy fan.

Så, jag dricker vatten, springer på toa, och känner mig ganska ynklig.

Så ser det ut i det zill:erska residenset.
Hoppas att ni har det bättre.

Kärlek & Respekt

Så har jag beställt mina glasögon för tredje gången.

Personalen jag pratade med igår berättade att det är 5 kunder förutom jag som blivit drabbade av samma problematik; att beställningen verkar som om den gått iväg, men aldrig kommit till sliperiet.

Varför var det tvunget jag (och de andra fem så klart) som blev drabbade?! Jag fattar dock inte riktigt hur svårt det ska vara, om de nu skickade min (andra) beställning för några veckor sen... Borde inte system-buggen vara åtgärdad..? Nej, det är ju uppenbart.

Kvinnan jag pratade med i telefon tyckte att det här var "ytterst pinsamt", och gav mig samma kompensation som redan getts; bara betala handpenningen. Tack, tack, liksom. How about "fixa fram mina glajjor fort som fan!" istället?

- och jag mitt nöt krävde inte tillbaka handpenningen OCKSÅ.

Så summan av kardemumman är alltså att jag är inne på 7:e vänteveckan, och det kommer nästan ha hunnit bli oktober innan glasögonen verkligen sitter på min näsa...

Så kan det gå..!

Alltså. Att diska måste vara en av de mest hjärndöda grejerna man kan göra i ett hushåll?

Så jag använder diskstunden som en meditativ funderar-paus.

Eller ja... Inte så att jag bestämmer mig för att stå i yoga-pose, och drar ett oom-mantra när jag diskar, men ja.

Tankarna får liksom lulla fritt inne i skallen, allt efter eget tycke.

Och idag har jag funderat på (utan inbördes ordning - tankarna flödar ju fritt!)

>> kommunikation, eller i vissa fall brister i den. hur tar man sig ur kommunikations-fällan, när man inte kan (eller vill?) kommunicera?

/ignore ..?

>> vikten av att vara modig och våga stå upp för sig själv. det var en direkt fortsättning på kommunikations-biten. är man fast i en bristande kommunikation kan det vara sjukt svårt att kommunicera ev. 'missförhållanden'. fortsättningsvis började jag ju självklart rannsaka mig själv, och insåg ännu en gång att jag har blivit så jäkla mycket sämre på att stå upp för mig själv. den enda som jag kan skylla på är mig själv, ungefär. det är iaf bara jag som kan öva på att stå på mig. ingen annan.

ett visst mått av dumdristighet, kanske..?

>> vart jag skulle kunna tänka mig att bo i den här stan. det enda jag egentligen vet är att jag vill bo med Griszly. vart spelar inte så stor roll, men inte för långt från jobbet...

>>..vilket förde mig vidare in på spåret hur länge jag ska vänta med pluggeriet. jag har trots allt bestämt mig för att "plugga upp mig" till Specialpedagog/lärare. det handlar om en 2-årig utbildning, och det är nånting jag velat sedan första terminen på LhS i Sthlm. det är är 9 år sen nu. därmed inte sagt att jag bara gått & dragit. man måste jobba minst 3 år efter examen för att ens få söka spec.ped-programmet

Ungefär det hann jag med att tänka lite kring. Och jag blev nog inte klokare egentligen. Men det är skönt att hinna med att tänka också. På dagarna går energin åt till annat, tyvärr.

Kärlek & Respekt

Jag skulle ljuga om jag sa att jag är pepp på att lämna lägenheten.

Det regnar & blåser massor ute, och jag vill nog egentigen mest ligga i min soffa & glo på teve hela långa dagen. Det är liksom en sån dag idag, vädermässigt. Göteborg visar sig från sin sämsta sida, men det här vädret är ju mer regel än undantag i den här stan så jag borde inte vara förvånad.

Det är bara det att jag inte alls vill gå ut i skiten.

Men men, jag är ju inte gjord av socker, så det är ju bara att ge sig ut i vädret om en stund.

Hoppas ni får en fin start på veckan.

Kärlek & Respekt

Jag är tokigt trött efter en mycket, mycket fin helg.

Den startade med typ 2 timmars gung & genuin glädje på Liseberg tillsammans med Karro & Sandra till tonerna från bästa Kaptenen. Efter detta tog jag mig upp till Monaden och skrattade med fina MN6:are.
 Hemma runt 2-½3, och var trött, men på mycket gott humör.

Lördagen startade runt 10, och ut till Lunden för att hjälpa Tjalle att bära kartonger upp i hennes nya lägenhet. Mycket fint ställe, och jag förlorade en Yatzy-omgång. Efter att ha agerat bärhjälp åkte Griszly & jag hem till mig för att greja ihop oss inför MN6's asp-sittning. Upp till Monaden igen, alltså.

Det blev en sittning med mycket skratt (det tenderar till att bli så när man sitter på samma bordsände som Jalgot, Griszly & Gastro, och dessutom har Efraim en armlängd bort), god mat och ganska fina gyckel. Gastros spontangyckel där han gjorde en re-make som Hans Villius på 'Balladen om Theobald Thor' var bland det bästa på länge!

Efter sittningen drog jag en PC mot Terror, både med och utan glasögon... En upplevelse som var sjukt rolig. Det bästa är att vi båda ser ungefär lika illa... Inte många kapsyler som hittade rätt, höh.

Dagen idag har varit mcket soffhäng, en sväng till ICA och en mycket god söndagsmiddag; fläskfilé, ugnsstekt potatis, svampsås & ärtor. Mums-fili-nam-nam!!

Och nu... Nu sitter jag här, slösurfar, halvglor på 'Mördare Okänd' och väntar på att höra av Griszly som åkte hem för en timma sen.

Imorgon kör en ny jobbevecka igång, och jag har några samtal att ringa. Främst till SpecSavers. Det är väntevecka nummer 7, och jag börjar tröttna rejält.

Ta hand om er.

Shitmajgadd, vad trött jag är.

Det har varit en lång dag, med tidigt skift och sen tillbaka på jobbet för grovplanering 16.30 - 19. Sista stunden var det trögt, men vi fick iaf saker gjorda, lite saker igenompratade och troligen kommer hösten flyta på någorlunda smärtfritt. Det är tusenmiljoner grejer (känns det som) som måste hinnas med, men jag antar att vissa saker faller på plats eftersom.

"...så här gör vi, och det här får vi tänka på..."

Nåja, imorgon är det fredag & det betyder roligheter...!

Det är Kapten Röd på Liseberg vid 20.00, och sedan hintade Karro om 80tals-fest uppe på Henriksberg. Det var ett tag sen jag var där, men får se hur pigg jag är efter den här jobbeveckan. Kan ju iofs iaf hatta dit & dansa lite.

Kapten Röd, vinnare av Guldmicken 2012                                     ...och så lite 80talspartaj på det då..?

Har potential att bli en fräsig fredag. eller vad tror ni..?

Men nu, sova sig & ta igen lite av den kassa sömnen jag har haft i veckan.

Kärlek & Respekt

Efter en middag, 2 koppar kaffe, lite bollande & en stor portion av soffmys med mitt hjärta känns det på det stora hela lite bättre.

mitt hjärta & jag på Tjälis -12

sol i Kärlekslandet 

Jag har kort & koncist konstaterat att jag helt enkelt inte är riktigt glad idag, och också fått bekräftat att "man kan inte vara på topp alla dagar".

lite tungt, men det reder sig nog

Som min fd kollega Jessica skrev i en kommentar till det förra inlägget; att ta sig en funderare kan vara nyttigt, så länge det gör med positiv energi.

Oas så är det lite det som är problemet; mina grubblerier varken grundar sig i, eller tillför någon psoitiv energi.  Det är kanske DÄR jag måste börja rota lite...?

Med detta, lämnar jag bloggandet för idag & fortsätter soffmysandet.

Kärlek & Respekt

Dagarna rullar förbi så himla snabbt.

Jag hinner inte med.

Det är så mycket som snurrar just nu; funderingar kring val man gjort och val man funderar över att ta framöver.

Det finns saker man ångrar att man gjorde eller att man valde si eller så. Sedan finns det saker man aldrig kommer ångra oavsett hur konstigt det kändes då eller vad det egentligen gett i slutänden.

I dagsläget snurrar det mesta kring vart jag ska ta mig till härnäst.

Jag vet vart jag kommer ifrån, men jag vetefan vart jag ska nånstans.

Det gör att jag känner mig så hopplöst efter. Det ligger en känsla av att inte kunna hålla jämna steg och det gör att tvivlet sätter fart. Jag är i en fruktansvärt ond cirkel just nu, när det gäller min kompetens och att jag faktiskt kan.

För jag vet att jag kan, men just nu litar jag inte på det.

Jag funderar på om jag verkligen valt rätt, om jag verkligen ska vara där jag är i dag. Vill jag ens vara där? Jag vet inte.

Jag har ju bara jobbat i 6½ år, det är alldeles för tidigt att börja titta på annat håll... Eller är det NU man ska svänga av nu, innan man fastnat helt..?

Antingen är det här bara en svacka & då kommer jag ur den. Eller, så är det en konstant problematik & då måste jag försöka lösa den. Har jag inte kommit ur det här tvivlet om ett tag är det dags att ta en seriös funderare på vad jag ska ta mig till.

Kärlek & Respekt