Katrin Z får sparken från Finest.

Läste nyss en notis på GP's nätversion att Katrin Z får sparken pga det plumpa inlägget i hennes blogg (som jag skrev om här) i förra veckan.

Egentligen tycker jag att det är tråkigt när folk får sparken, och (lite) i det här fallet också.

Men... Ett stort MEN...! Någonstans i bakhuvudet klappar jag händerna lite grann. Jag applåderar Finest.se, där Katrin har bloggat de senaste 4½ åren, för att de sätter ner foten. För att de visar att det finns en gräns.

What goes around, comes around, liksom.

Det är måndag eftermiddag/kväll. Tidiga skiftet idag och därmed gick jag hem vid 14.

Sen jag kom hem har jag hunnit tvätta & ska snart hänga det rena. Jag har dessutom grejat ett par fina hemlisar.

Jag ska strax lyfta arslet från soffan & diska berget inne i köket.

Det händer inte så himla mycket i livet just nu... Jag jobbar, & myser med Griszly. Försöker hinna med vännerna.

I lördags hjälpte vi Griszlys syster med sambo att flytta - jag har träningsvärk i armarna... En smula pinsamt, men skit i det, man FÅR ha träningsvärk efter flyttar... Faktiskt. Hrm, hrm.

Jag ser dock inte alls fram emot min nästa flytt... Så jäkla mycket skit som samsas om plats i den här lgh. För att inte prata om källarförrådet... Huvva..!

Nåja... Diska, sen hänga tvätten.

Kärlek & Respekt

Idag när jag var på jobbet, och plockade upp barnens madrasser gick jag runt och nynnade, trallade och hittade på egna texter & melodier på redan kända barnvisor. Ja, det blir lite så när teflonhjärnan stänger av och typ alla visor & ramsor fastnar därinne.

Iaf, jag går förbi målarrummet där en kollega sitter med de kvarvarande barnen... Och säger hon...

- Du, vet du vad NN sa nyss..?

zill; Näej...?

Kollega; Han sa att du sjöng med munnen

zill; Eeeh? Jag sjunger väl alltid munnen? Inte sjunger man med rumpan iaf?

Efter en stunds frågande och prat med pojken ifråga fick jag äntligen svar på vad han hade menat med sitt uttryck...

Jag gick nämligen och visslade!

Är inte det ett ganska fint uttryck?

Det tycker iaf jag.

Läste nyss på Lady Dahmers blogg om Katrin Z's nya dumheter.

Katrin har via sin blogg gått till angrepp mot en tjej som är med i SATS reklam, där SATS har valt att "visa upp" alla typer som tränar hos dom i en reklamkampanj.

Katrin Z hånar tjejen, och tycker att hon är tjock och lägger ALL energi på att snöa in på storlek, vikt, kroppshets.

Jag blir så ledsen, för det enda Katrin gör, är att spä på hela den stora svängen av fuckade ideal, och att gå på en privatperson sådär, det kan man bli åtalad för. Katrin menar att hon (tjejen) minsann får tåla det, för hon har ju faktiskt valt att ställa upp i en offentlig reklamkampanj. Eh. Say what?! Ungefär som att säga "äääsch, hen rör sig ju i det offentliga rummet, så hen får skylla sig själv om folk har åsikter"

Själv är jag inte pinnsmal, har aldrig varit det heller. Jag har ett högt bmi (fast den typen av mått är kocko i min mening), och vet att jag borde gå ner lite/träna mer regelbundet för att få ordning på mitt blodtryck som ligger på gränsen, dels av livsstil, men också av gener.

Fast när jag ser en "normal" (jävla skitord, egentligen!) tjej som ser glad och pigg ut iom träning blir jag inspirerad, och sätter liksom upp ett litet mål för mig själv; sådär vill jag också känna för träning. Vilket jag alltså inte gör, jag tycker träning är dödens tråkig överlag. Inte det att jag är lat eller inte vill, egentligen. Det är bara sånt jävla meck & det är sjukt tråkigt. Jag har provat det mesta. Det håller ett tag, men sen tröttnar jag. Däremot, gymreklamerna som bara visar megatränade, slimmade, solbrända kroppar blir jag liksom "jahaja, sådär kommer jag aldrig bli, hur mkt jag än tränar".

Så. När jag får den här hetsen uppkörd i nyllet... Då blir jag bara stressad & apatisk.

Tack för det, jävla Katrin. Alla kanske inte tränar för att bli sjukligt smala 55kilos-streck, utan kanske bara för att få styrka i muskler.. Har du tänkt på det, kanske..?

Förrförra lördagen fikade jag på övervåningen till Rockhouse med finaste & bästa Pline (& hennes Dennis)!

Det är tyst i det zill:erska residenset. Tvättmaskinen tystnade precis och inifrån sovrummet hörs inte ett ljud heller.

Min kopp står på bordet, med kaffet som antagligen är fesljummet nu. Vem bryr sig? Inte jag iaf. Jag kan dricka mitt kaffe lite hur som, så länge det inte är socker i.

Frukosten är äten, tvätten är som sagt typ klar. Min tanke är att jag ska dra igenom lägenheten med dammsugare & mopp så fort Griszly har vaknat. Vilket alltså kan bli lite när som helst.

Jag hade tänkt sova ut idag. Halv nio var min kropp klar med sovandet. Så nu sitter jag här, med begynnande huvudvärk (igen, vaffan är det här?!) och undrar vad det var som hände. Typ.

Nåja, söndag är det iaf. Så imorgon blir det tillbaka till jobberiet. Nu ska jag nog roa mig lite med att glutta på bostäder på hemnet. En helt okej söndagssyssla när inget annat hjälper mot tristessen.

Kärlek & Respekt

Den heter Ginger och är så sjukt söt (men också fånig).

Varje dag klockan 19.00 påminner Ginger mig om att jag måste borsta hans tänder. Och duscha honom. Och torka honom med hårtorken. Och dra massa meter toalettpapper.

För då vinner jag pusselbitar.

Och vet ni, han svarar när jag pratar med honom, hah!

så här ser det ut när man grejar med Ginger.

( bildkälla ) 

Så nu vet ni det, också.

Kärlek & Respekt

Vaknade imorse med halsont, och begynnande huvudvärk. Halsontet har gett med sig under dagen faktiskt, men huvudvärken är ett faktum nu.Klockan är knappt 18, men jag är ganska pepp på säng-gång.

lite så här har det känts under eftermiddagen, och nu är det mer intensivt...

Får man verkligen gå & sova innan kl. 18.00, när man är en iövrigt normal 30åring? Va? Får man det?

Så jäkla konstigt att jag är så mosig, jag sova ändå dryga 9 timmar natten till idag. Det är ju nästan så man kan tro att jag är sjuk eller så reagerar bara kroppen på vintertiden...

när jag tittar på den här bilden gäspar jag auto-magiskt, heh.

Men, men. Imorgon är det fredag, och då blir det simning med Thilda-hjärtat på Valhalla direkt efter jobbet (slutar tidigt). Och sen är det AW på O'Leary's med SAGA-folket. Fint avslut på en halvsnurrig vecka. Whoop, whoop!

Kärlek & Respekt