Är det inte konstigt hur något så "lätt" som träning liksom är så svårt?

Jag tycker verkligen inte om att träna. Eller ja, jag tycker om att träna, när jag väl kommer dit. Men problemet är att jag alltför sällan kommer iväg... Vet ni varför..? För att jag helt enkelt tycker det är sjukt tråkigt.

"Det är väl bara att börja", säger folk i välmening... Man bah, "eh nej?" För är man en kronisk soffkraschare, och har latmasken latent liggande i kroppen, som jag. Då är det inte "bara att börja".

Då är det liksom fullt krig innan man ens hunnit byta om till träningskläderna. 

Jag har inte avlagt några löften eller så, för jag vet att jag antagligen bara blir besviken. Men jag har förhoppningar om att kanske lyckas ta mig i kragen och komma iväg åtminstone en gång i veckan till att börja med. Bara det skulle vara en vinst, om du frågar mig.

För vet ni? Jag behöver det. Min kropp behöver det.

Inte så mycket för att minska i vikt egentligen, men för att bli stark och palla med, liksom. Går jag ner är det bonus.

...och så var det med det!

Kärlek & Respekt