Jag blev så inibängen trött på mig själv efter förra inlägget så jag tog mig i kragen och hattade faktiskt iväg till F&S borta i Kortedala.

Gjorde mitt rehab-pass som jag fått av Naprapat-Jonathan, och det gick bra. Men det märks att jag inte varit där på nästan 2 månader. Ouff, flås och stön... Hrm, hrm.

Men o andra sidan, som en kompis kommenterade det hela; "Ja, ja, men det går inte att gräma sig över. Hade du väntat ytterligare en vecka hade det varit ännu värre ;)"

...och det har hon himla rätt i...!

Så, jag avslutar dagen med att vara nöjd_tjej_82, och nu inväntar jag middag; spaghetti & Griszlys köttfärssås. Om-nom-nom!

Ta hand om er.   

Tidiga skiftet idag, hemma runt halv två-två. Min plan var att kränga på mig träningskläderna och hatta iväg innan jag hann sätta mig för avslappnat i soffan.... Det gick ...sådär, kan man väl säga dåråh.

Hade en bra träningsrutin tidigare i höstas, men så blev jag förkyld, sen blev jag sjuk med feber och halsont, och snoret hänger kvar. Jag vet att jag kan träna ändå, men det blir liksom inte av. Jag kommer inte iväg. Så jag står på ruta 1 igen och stampar.

Jag är imponerad av folk i min bekantskapskrets som lyckas hålla motivationen uppe trots oregelbundna tider på jobb, barn (med allt vad det innebär) och allt däremellan. Jag fattar bara inte har fasen man gör?!

Jag försöker att inte slå mig allt för hårt med "skulden" över att jag inte kommer iväg, men den kommer över mig titt som tätt ändå. Och avundsjukan på dom som lyckas... Den river lite i mig, men liksom, jag VET att andras resultat bara kommer sig av att dom faktiskt gör något för att uppnå dem.

Och jag som verkligen borde! Stärka ryggen så jag slipper ha ont. Och med tanke på andra saker som är på gång framåt över behöver jag verkligen all styrka och smidighet jag kan skaffa mig. 

en liten påminnelse till mig själv....