Både Anna och Moa har under helgen skrivit om drömmar på Instagram. Och jag började fundera. Vad drömmer jag om, egentligen. Vad vill jag med mitt liv, som jag inte redan har åstadkommit?

Har jag fastnat i vardagens bekväma hjulspår och liksom "förlikat" mig med, att det blir inte mer än så här? Mest troligt är det så, men jag har drömmar, jag också. En måste ha saker att liksom "nån gång, då ska jag minsann...". Problemet är att jag i princip aldrig kommer igång, jag går mest och tänker, planerar och (just precis) drömmer.

Till exempel drömmer jag om att en dag få bli publicerad. Jag hade världens pepp för några år sen, men så kom det annat i vägen, och vips!, hade projektet strandat. Mest av allt skulle jag nog vilja få ge ut en barnbok, eller en bok med min poesi. Problemet är bara att den poesi jag har att tillgå är (minst) 5 år gammal. Jag känner inte att den "håller", och jag skulle nog inte för mitt liv kunna klämma ut tillräckligt mycket poesi för att fylla ett häfte ens just nu.

Säkert skulle jag kunna gå igenom mina pärmar med tonårspoesi och hitta några som höll, men alltså. Nej. Det jag skrev då, är för ett halvt liv sedan.

Annat jag drömmer om är mer "lättfixat"; det handlar om ny bostad, familj och bröllop. Det löser sig inte över en natt, men det är ändå så pass enkelt att det känns möjligt inom en ganska nära framtid.

Jag drömmer att någon gång vidareutbilda mig till specialpedagog - även det är ganska lätt. Det är "bara" att sätta sig i skolbänken igen, de 2 åren som vidareutbildningen tar. Fast då får en räkna med att ta tjänstledigt och leva på CSN ett tag. Inget en gör i rödaste rappet. Krävs ändå lite planering bakom det hela.

Nåja. Det finns drömmar som jag väljer att behålla för mig själv, sådant som jag inte riktigt vill outa. Kanske en annan gång, kanske inte alls.