Alla hjärtans dag idag.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den... Jag har alltid sagt att jag inte bryr mig, oavsett om jag är i förhållande eller ej, men nånstans tror jag att jag nog gör det ändå.

Eller är det helt enkelt så att jag färgas av alla storslagna kärlekshyllningar som florerar i mitt flöde, och helt enkelt tycker/tror att om en inte får sånt så är det liksom inte en lyckad AHD* ? Jag har faktiskt haft en ganska fin dag med mitt hjärta. Fin promenad runt i vår hood, och sedan hemgjord pizza på det. Behöver liksom inte vara annat?

Det finns andra dagar vi väljer att lyfta fram istället, och generellt sett så visar vi kärlek till varandra alla andra dagar på året. Att låsa sina känsloyttringar till en enda dag är slöseri med känslor och att visa dem. Självklart är det ju ett bra tillfälle att kanske våga visa dem för första gången, eller kanske ta chansen att fråga chans, eller ta första steget till en dejt... Men jag tror att om en lever i ett förhållande blir det inte samma sak.

Jag kan också förstå hur AHD sätter igång ångest hos människor som inte har nån. Det här med att en ser "alla andras" kärleksyttringar i form av blommor, meddelanden och liknande överallt på sin feed eller sådär. Då drar grubblerierna igång, och en kanske undrar varför en aldrig hittar nån... 

Det må låta klyschigt, men jag tror att det finns någon/några för alla. Jag tror dessutom på att det finns olika "rätt" för olika tider i livet. Det är möjligt att Griszly inte hade varit rätt för mig, om vi hade träffats för 10 år sen, men när jag träffade honom 2012 så var han det, och är fortfarande. I juli gifter vi oss, och jag har aldrig varit säkrare på vårt beslut att lova varandra kärlek "på riktigt".

//zill       

- - - - - - - 

* Alla Hjärtans Dag