zill

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Therese . - 27 september 2015 13:47

I dagarna "fyllde" min första tatuering 9 år.

Det gjorde att jag började kolla runt på olika tatueringsstudios här i Göteborg. Det finns många som verkar bra, men det är få som jag egentligen vet något om.

Jag har fått Zoo Tattoo rekommenderat från en kompis (hennes tatuering är grym!), och när jag har kollat på deras FB-sida osv så tycker jag nog att de verkar rediga. De verkar inte ha "hundra års" väntetid heller. Får forska i det här lite mer, innan jag beslutar mig för att sätta mig i stolen.


Klumpadumpa, september 2006  

Magic Man tattoo, Skövde


 

"Evighetsbullen", juli 2010

City Tattoo, Göteborg


ANNONS
Av Therese . - 22 september 2015 21:03

Har jag kontrollbehov för att jag aldrig skulle låta en annan människa än min frisör klippa/färga mitt hår?

Är jag petig med det?

JA. Det är fan mitt hår vi pratar om. Jag ska leva med det. 

Jag SKITER HÖGAKTNINGSFULLT I om du "kan göra precis allt det där på 1 timme och 20 minuter, för att du minnsann..." Jag lyssnade inte efter det, ska jag erkänna.


Jag kan inte hålla isär allt du kan bättre, snabbare, mera eller "vad din högst personliga åsikt" är. Jag skiter nämligen i det. Så in i helvete mycket.

Om du är så himla bra på att läsa av folk, är det fullständigt koko-bananas att du inte kan se att folk blir ledsna, sårade, irriterade och kanske tillomed jävligt uppretade när du tar över, när du trycker till, och när du öser ur dig ren skit. (allt är inte skit, för det finns vettiga saker där nånstans... men ditt sätt att förmedla leder bara till att iaf jag stänger av & inte lyssnar alls. för du paketerar det du har att säga i en jävligt mästrande och otrevlig ton)



Jag försöker vara "den större människan", men det går fanimej inte. 

Jag försöker att inte ta åt mig eller låta ditt jävla besservisser-sätt komma under skinnet på mig. Men alltså.

Det är ett bevis på att det inte går, när mötet är över sen nästan 2½ timme sen & jag fortfarande är irriterad. Det kommer bli en sån jävla stjärnsmäll när det här har bubblat tillräckligt länge.

Och det värsta är att förloraren blir jag.


ANNONS
Av Therese . - 13 september 2015 18:27

Det är bara ungefär 10 månader kvar nu.


Lokalerna är i princip bestämda och bokade.

Våra toastmadames är tillfrågade & de har med glädje tackat ja.

Min tärna är med på tåget.


Nästa steg är inbjudningarna.


Spännande år framför oss nu, med andra ord!



   

Av Therese . - 6 september 2015 15:51

Jag bestämde för mig själv, när Frida Boisen tog upp det här i somras att jag skulle puffa lite extra för en kvinna (som jag följer, eller har i min bekantskapskrets) då och då, under hashtagen #följenkvinna.

Sedan började jag jobba, och det föll lite på målstrecket.

Men nu när jag tittade tillbaka på bloggen, insåg jag att det var dags igen.


Jag ger er därför:


Pauline Pousár

 



Pauline, eller Pline, som hon också kallas, är en mina finaste vänner.

Vi har känt varandra sedan vi båda satt på Helgon-chatten, sådär 2005 eller 2006. Vi träffades inte förrän 2008 när jag åkte till Eskilstuna och hälsade på.


Hon är en mycket stark kvinna, ska jag säga. Hon själv anser att hon är realistiskt positiv i sin inställning till Livet, och jag kan inte annat än hålla med. Ungefär hela sitt liv har hon kämpat mot smärta i kroppen, och det är inte alls särskilt länge sen som hon fick diagnosen EDS (Ehlers-Danlos syndrom) men trots det så vägrar hon att ge upp. När hon började söka om hjälp för sin smärta, så kämpade hon tills hon fick diagnosen, och med det rätt hjälp. Trots kronisk smärta så pluggar hon, bloggar, och hon gör sjukt snygga smycken i steampunk-stil, under #ppdesign, kolla där!


Pline är en av de finaste jag känner. Nu bor hon i Kalmar, och vi ses inte särskilt ofta. Men åh! vad gött det är när vi väl gör det. Vi har en historia ihop, och vi fortsätter bygga på den, trots att vi bor på varsin kust.


Och, om jag får bestämma, så går ni in på hennes blogg, och följer henne! Och kanske kommer ni på att ni saknar ett steampunk-smycke.


Ha en bra dag.




Av Therese . - 6 september 2015 15:22

Jag har tänkt på en sak länge nu.


Alla träningsbilder jag ser dagligen i de flesta av mina feeds; instagram, bloggar eller på fejan.

Alla "idag sprang jag en mil & gjorde squats & armhävningar + hela baletten"-bilder. Lite som att "kolla här, jag gjorde detta & detta, och jag har gått ner sjuttioelva kilo". 


Jag. Får. Ångest.


Jag får ångest för att jag inte "kan", för att jag inte är disciplinerad nog, för att jag inte kan hitta den sk. träningsglädjen. Och för att jag inte finner glädje i min (tjocka) kropp. För att jag inte kan känna stolthet över att jag kan gå, att min kropp funkar (nåja, ryggen & knäna är åt helvete, men det var de innan jag gick upp i vikt också). Att jag blir ledsen över att vänner som vägde mer än jag förr, numera ligger på färre kilon än jag & som på nåt sätt försöker "peppa" mig att gå ner; "klarar jag det, så borde du klara det!"


"Men va? Du har ju alltid varit den smala av oss två!

Oj, men vet du, prova detta & detta så lovar jag att det kommer gå åt rätt håll.

Jag gör det här och det här, och nu har jag gått ner XX kilo!

Om du vill kan jag peppa dig under en tid."

- En vän som blev förbluffad när jag berättade vad vågen visade nån gång i somras.


Någonstans fattar jag ju att mina vänner och bekanta så klart är nöjda, stolta & glada över vad de har åstadkommit, men i min hjärna blir det bara ett mishmash av fula tankar om mig själv.

För att jag försöker acceptera min kropp, för att jag inte tycker om den, men att jag inte kommer igång och gör nåt åt den. För att jag är lat & försöker komma undan, och skyller på annat.

Jag äter inte dålig mat (oftast är det mat lagad från grunden, med bra råvaror osv), men jag kan inte sticka under stol med att jag kanske äter för mycket av sånt som är "fel". 


Jag vill inte sätta mig själv på diet (för det slutar med att jag fuskar - disciplin, återigen!), jag tänker ofta att jag ska gå & träna, men kommer aldrig i väg, och jag är så trött på att skämmas för mig själv. Hur fan gör en med det här? Jag vill inte gå ner i vikt "för nån annans skull", men klarar inte av det för min egen heller. 


Fan.

Av Therese . - 27 juli 2015 11:53

Sista semesterveckan har startat. Känns sådär, har ju inte direkt varit nån sommar att prata om. Just nu är det tredje dagen i rad med regn. Lagom skoj...


Men men, ska iaf till min frisör idag. Efter det ska jag lösa lite grejer inför roliga saker som händer framöver. 


Har pysslat en del den här semestern, inget jag tänker visa. Det är också för roliga saker lite längre fram.

Jag gjorde visserligen ett kort till en vän igår kväll, lusten slog tilloch jag jag agerade på den. Här är resultatet:


fjärilar & recept på vänskap


Är mycket nöjd, så det läggs på lådan sen när jag åker inåt stan, tillsammans med ett brev och ett vykort till några andra jag inte träffat på länge. Jag tycker om att skicka handskrivna brev etc. Det känns roligare än ett sms, eller ett mail.

Jag tycker dessutom om att få handskrivna vykort eller brev. Det är mer personligt och dessutom är det skoj att få nåt annat än reklam eller räkningar i posten.


Dags att maila lite folk om det där roliga längre fram, hoppas jag får svar jag tycker om! 

Av Therese . - 15 juli 2015 21:54

Ungefär halva semestern har gått, och här sitter jag & har tråkigt. Griszly ligger och sover, katten ligger bredvid och sover hon också. På TV:n rullar ett av oändliga Morden i Midsomers.


Dagarna i Berlin var helt fantastiska - vi bodde fint och nära till allt, mitt i smeten vid Kufürstendamm (Ku'damm). Vi hade ett stenkast till det stora shoppingstråket, till Berlin Zoo och till kollektivtrafiken i alla möjliga riktiningar. Väldigt bra! Så fort jag har hittat sladden ska jag slänga upp lite bilder här.

Vi kom hem idag mitt på dagen, så det har blivit mest soffliggande, och en maskin med tvätt.


Imorgon ska jag äntligen få träffa Maria! Skulle ha träffats förra veckan, men det blev uppskjutet till imorgon istället.

Ska bli fint att ses igen.



Av Therese . - 8 juli 2015 13:34

När en kvinnlig krönikör blir kallad för hora, bara för att hon tycker att twitter-sverige ska tipsa varandra om kvinnliga twittrare genom hashtaggen #följenkvinna, då tycker jag att det är otroligt skevt.


Frida Boisen skrev i sin krönika om detta, och att nio av de tio största svenska twitterkontona är män, och åtta av de tio mest inflytelserika kontona drivs av män. Hon ställer sig frågan om att allmänheten (fortfarande) tycker att män har mer att säga, och att deras åsikter/humor/insikter är mer värda än kvinnors. 

Är det så? Är det fortfarande så att vi tycker det?
Jag vet inte, men statistiken tycks tala för det.

Och bara reaktionerna på hennes förslag om #följenkvinna verkar också tala för det. 


Hur kommer det sig att så fort en kvinna (dvs icke-män) uttalar sig om det ena eller det andra så kommer det stora vågor av män som "måste" försvara det manliga, förminska kvinnans åsikt/insikt och ägna sig åt någon form av... jag vet inte... verbal degradering. Känns som att många män hasplar ur sig en lång "hora, kuk, knulla dig i röven"-harang inför en kvinnas åsikt, precis som när en slår sig på stortån i en tröskel - det gör det lite lättare att bära smärtan.

Eller, i deras fall, rädslan?

Rädslan över att behöva släppa ifrån sig lite av makten och dominansen. Att kanske inte inneha flest inflytelserika konton på twitter eller så.

Är det så att många män bär på en latent rädsla att behöva jämka, och ge plats för icke-män? Är det så inihelvete farligt, egentligen?


Jag gillar hashtaggen, och jag gillar att det på något vis hjälper till att fler (både kvinnor och män) hittar nya vägar till kunskap, insikt och perspektiv.


Och det är så himla lätt att hitta nya vägar, bara en är villig att ta ett steg från den invanda stigen.


"Om vi står tysta och ser på, blir vi mobben som ger det tysta godkännandet – precis som mobbarna i en skolklass. De som vet, lyssnar, ser på och antingen njuter eller är för fega för att säga ifrån.

Det räcker med tystnad nu. Det räcker med hat och hån i Sverige. Det går att förändra. Det går att ta ansvar för ett vänligare, varmare land. Det börjar med dig och mig. #följenkvinna #nätkärlek #jagärjag"

Frida Boisen


Jag börjar här:


Dessa tre kvinnor är några av mina dagliga feminister i mitt instagram-flöde. Natashja, Anna & Stina. Var och en står för olika saker, fast mot samma mål. De ger mig insikter, åsikter och perspektiv, alla tre på olika sätt, men ändå - e grund att bygga vidare på i min (hyfsat) nyvakna vardagsfeminism. 


Jag börjar här, om någon känner att de saknar kvinnor i sitt dagliga flöde på internet - kolla dessa tre! En kanske inte håller med om allt, men kanske att en hittar nya vägar ändå?

Det här är jag!

Therese eller zill. Jag är samma person i olika kontexter.

Skriver om olika saker, men fastnar mest i vardag, pyssel och min nyfunna vän; feminismen.

Välkommen

Instagram - @thesod0519

Instagram

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste nytt!

Inte så nytt...

Kategorier

Följ bloggen

Följ zill med Blogkeen
Följ zill med Bloglovin'

Länkar

Så här många har hittat hit


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se