Det var natten utffffffffffffffffffff (hej Neira)....

Jag börjar om.

Det var natten ute imorse klockan 07 när jag åkte med Nomi-hjärtat till veterinären. Det är natten nu, när jag kom hem för en stund sen. Jag är ganska trött på det här mörkret nu... Känns lite hopplöst med insikten om att det kommer vara så här i åtminstone ett par månader till... Fy fan.

(och idag har det varit en lång dag. som inte är slut än, heller)

Nomi-hjärtat förresten... Det har gått bra, hon har ett stygn i käften som går bort av sig själv och hon har fått dundermedusin som hon ska äta (läs, som jag ska tvinga i henne) i en vecka. Provsvar om ca 3 veckor. Precis just nu hör jag att hon äter ute i köket så jag antar att saker & ting fungerar iaf.

(jag tänkte förövrigt på det här med medicinerna när jag åkte hem... efter alla vändor jag har gjort kan jag snart börja deala kattmeds till alla som vill ha. ett bar sätt att dryga ut lönen på, kanske..?)

Nu ska jag bara vara vaken tills mamma & pappa ringer från Arlanda, sen ska jag sova skiten ur den här da'n.

//zill

Tjohoo! Nu har jag inga dammråtts-monster som kan hoppa upp och bita mig i knäna längre. Jag måste bli bättre på att dammsuga mer kontinuerligt, men det finns så mycket annat som är viktigare (och roligare!) än att dammsuga. Men idag blev det av, mest för att skjuta undan tanken på veterinärbesöket imorgon. Jag både vill och vill inte åka dit med Nomi-hjärtat. Jag vill veta vad som försiggår i hennes mun, men jag vill inte veta heller. För jag tänker mig det värsta, och är det på det viset... Ptjaaa, då har jag redan bestämt mig för hur det blir.

Kanske låter hårt, kallt och väldigt negativt att anta 'the big C' innan dom ens har tagit prov och än mindre, analyserat det hela. Men jag tänker mig att om jag tar med det i beräkningen, så blir allting annat (vadsomhelst egentligen) ett glädjande budskap.

Förutom räkningen då, kanske.

//zill

Igårkväll fastnade jag alldeles för länge framför bilder som jag förde över fråm mobilen till datorn... jag gör så ibland, inte fastnar men tömmer telefonen.

Iaf, jag har numera jävligt många fina bilder på tisseltatterna... Såna som inte gått att mms:a till bloggen, men som jag skickat till fb.

Sedan finns det bilder som aldrig skickats nånstans, förutom i mms till Tuss eller mamma, haha.

Här är några bilder som aldrig blivit skickade nånstans;

Längst upp: båda tisseltatterna i fönstret (samma fönster som Neira senare drullade ut från)

Mitten: Neira är ju en uppmärksamhetsjunkie... En jävligt söt sådan, heh

Längst ner: Nomi är mer stillsam och lite skygg... Därför har jag massor med bilder på Neira, men Nomi är svårare för hon är inte omkring mig hela tiden.

//zill

Nomi-hjärtat är en helt annan typ av katt. Hon attackgosar aldrig, och tar sällan initiativ till gos överhuvudtaget.

Vill jag gosa får jag nästan tvinga mig på henne. Det är hon som bestämmer, och jag har ingen chans att ha henne kvar varken mer eller mindre än hon vill. Allt som oftast går hon undan, men när hon vill ha närhet gör inte alls som Neira. Nä, hon lägger sig tätt bredvid mig i soffan, grabbar tag i min hand och tuggar på mina fingrar.

Så har hon alltid gjort.

på bilden ovan har hon bott hos mig i 4 dagar, och var exakt tre månader (110718)

...och här har vi henne på nästan exakt samma ställe, tre månader senare. lite större och med klarare färger.

//zill

Som jag har nämnt ganska många gånger så är en av mina fyrfota bebisar en rikig attentionjunkie (alt. attentionwhore).

Hon kan liksom komma från sovrummet i full kareta (för nu håller tassen ordentligt!) hoppa upp på vardagsrummet, snubbla sig förbi skärmen och rakt upp i nyllet på mig. Jag blir, milt sagt, attackgosad med, vilket jag inte har nått emot egentligen. Men när hon tagit sitt varv på ryggstödet och sedan kommer över axeln så blir det en smula betungande.

bilden togs 110725 när det gick an att Neira-skruttan ville vara med på sitt vis. här var hon bara drygt 3 månader och vägde ungefär... ingenting. 

 ...men nu på 6-månadersdagen väger hon runt 2 kilo och det är ganska mycket katt att ha på axeln...

//zill

Eh, ja... Det låter ju helt klart bättre på engelska; Attention Whore

Men alltså, när jag väl sätter mig i soffan och börjar greja vid datorn tar det inte mer än 5-6 minuter och sen sitter hon där. Som om jag kunde se genom henne och läsa bloggar, slösurfa eller what not.

Hennes syfte är nog att jag ska gulla med henne, men resultatet blir mer en irriterad matte och att det längre tid innan jag faktiskt kan gulla med henne. Nomi, hon ligger bredvid och får närhet utan att sätta sig ivägen. Klyftiga katt.

Ååååh! Gulla med miiig! Strunta i bloggarna och goooosaaaa! Ungefär så kan jag tänka mig att hon tänker.

//zill

Ännu en morgon i det zill:erska residenset.

Klart bättre start idag, men det kan ju mest bero på att jag fick "sovmorgon" idag, till 6.10 Iom veterinärbesöket igår blev medcineringen uppskjuten till 6.30, istället för 04, vilket gör det liiiite mer behagligare. Kanske inte så roligt för Neira som gick över tidsgränsen med 2½ timme igår (monstermedicinen ska ges med ganska precis 12 timmars mellanrum), men enligt veterinären som jag frågade så skulle det helst inte gå över 12 timmar, men det måste inte vara exakt på pricken. Vilket är precis tvärtom mot vad veterinären i måndags sa; det får absolut inte gå mer än 12 timmar mellan medicineringarna...!

meducinerna Neira får just nu. jag googlade på Temgesic och insåg att det är något som mänskliga knarkare drar i sig, och om jag fattade det rätt, vanligen blandar med Tramadol. monstermedusin, alltså...

Jag väljer nog att gå på vad gårdagens veterinär sa. Inte för att jag kommer förhala medcineringen med flit, men det känns ändå ganska okej att veta. Då behöver jag inte få dåligt samvete om jag skulle råka dra över en stund. Hade 04/16-tiden fortfarande gällt hade jag dragit över med dryga timmen idag pga jobbet, men nu kommer jag ha gott om tid. Gött äre!

//zill

Vilken onsdag!

Upp 3.50 för att ge Neira medicinen & för att dona ihop mig för att åka till Skövde och föreläsning 8.15-12

Det hela börjar med att Neira lyckas vända bort huvudet precuis när jag ska spruta in medicinen i munnen på henne - medusin på köksgolvet och över mina byxor- där gör den ingen nytta - börja om.

Åka till Skövde och vara på Campus 7.40 35 minuter att slå sönder. Yay.

Vettig kursinformation första delen av förmiddagen, men föreläsningen 9.30-12 var... eh... ett sömnpiller. Fast redig som jag är skrev jag så pennan brann ändå. Hem igen 12.32 med sprängande huvudvärk pga för lite sömn & noll lunch i magen.

Väl hemma möts jag av en överlycklig Neira utan bandage... Wth?! Lilla skitungen har lyckats fippla av sig det under dagen, så hur länge hon traskat runt på den trasiga tassen vet jag inte. Men det resulterade såklart i en ny vända till veterinären (fast dom la om bandaget gratis idag, tack för det liksom!). Är det illa när receptionisten känner igen en och kallas tisseltatten vid namn direkt..? Jag tror det, jag ska skaffa klippkort där borta.

Men nu... Nu ska jag inta soffläge innan det är sovdags.

//zill