Det var den 18:e juni 1992. Jag var precis 10 år fyllda och jag skulle fira midsommar på fritids. Jag hade på mig en vit klänning med blommor på.

Det ringde i vår hemtelefon och mamma svarade. Hon pratade en kort stund och sen la hon på, och jag gick på toaletten. Då ringde det igen, mamma tog det och när hon hade lagt på ropade hon på mig, för att jag skulle komma till köket.

Jag minns inte vad hon sa, jag minns bara att vi slängde oss på cyklarna för att ta oss ner till sjukhuset.

På vägen längs med Centralgatan mötte vi Göran som lovade att åka och hämta pappa som jobbade ut mot Torö. Mamma & jag cyklade ner till sjukhuset för att vänta på honom. Vi äntrade din avdelning, allmänt kallat "väntrummet" - långvården när det inte finns mer att göra.

Vi fick sitta i personalrummet, jag fick flädersaft. medan vi väntade på pappa gjorde sköterskorna i ordning dig; tog bort slangarna och så.

Pappa kom, och de hade flyttat dig från din sal, till ett annat rum.

Jag ville inte gå in där, men pappa tvingade mig; Nu går vi in till farmor!

Och när vi klev in där, pappa & jag. Du låg där i en vit särk, så tyst och stilla. Med händerna på bröstet och en bukett med ringblommor.

Jag ville inte alls vara där, men inte kunde jag gå heller. Vad gör man när man är 10 år och man inte kan greppa situationen.

Pappa övertalade mig att klappa dig på kinden, ett sista farväl; Gör du det inte, kommer du att ånga dig!

Idag är det den 18:e juni 2012. Det betyder att du varit borta i 20 långa år. Du har inte varit här och fysiskt deltagit i alla mina (hittills) största segrar; studenten, dopet i Pingstkyrkan, lärarexamen. Inte fysiskt, men du har varit med. Det går inte en högtid förbi utan att vi tänker på dig, och pratar om dig.

Älskade, fina farmor.

farmor någonstans på Ringvägen/Nifen Town nångång på 60talet

Anna Maria Söderström (född Andersson)

5/11 1916 - 18/6 1992

I kärleksfullt minne

Kärlek & Respekt

//zill - äldsta barnbarnet

Gårkvällen var så himla fin.

Käk på Källarkrogen tillsammans med mamma & Griszly. God mat och så skönt att träffa mamma igen! Kuppade lite och överraskade henne redan på perrongen när hon klev av tåget.

Och idag fick jag så jäkla fint sms av henne, när hon lämnade stan (jag var fortfarande på jobbet då).

Är på väg hem nu.

Var inte lika ledsen igår när vi skiljdes pga att du var trygg och lycklig med Klas.

P&K mamla

Det är nämligen så att mamma alltid blir himla ledsen när vi säger hej då efter att jag har varit hos dem eller dom här. Men igår var det inte lika påtagligt. Och jag fick alltså förklaringen idag.

Min fina, fina mamma.

Och, någonting som gör mig varm är att känslorna för mitt hjärta syns så tydligt. Vore iofs konstigt om det INTE syntes. Han är det hjärta jag har väntat på.

sittandes i Kärlekslandet på Tjälis, april 2012

Kärlek & Respekt

//zill

Konstigt att inte somna bredvid Griszly igår.

Har vant mig vid det; de senaste veckorna har vi delat säng i princip varje natt. Antingen har jag sovit ute på Hisingen, eller så har han sovit hos mig.

Men igår krockade våra åtaganden, och det gör dom troligen ikväll också.

Sånt som är, jag är inte ledsen över det. Bara eflekterar över att man vänjer sig jäkligt fort vid att ha någon på armlängds avstånd under kvällstid, och när han inte finns där så känns det lite konstigt & tomt.

Nåja, sena skiftet idag, så jag ska väl ta & slurka i mig sista kaffet, dona ihop mig och hatta till jobbet.

idag dricker jag kaffe ur Laleh-muggen, dvs den mugg jag fick av Mathilda i

födelsedagspresent som minne från Laleh-konserten den 20:e april

Kärlek & Respekt

//zill

Vaknade tidigt idag också. Och då gör man det enda rätta; slänger in en maskin tvätt, käkar frulle & lyssnar på efterhandssändningen av Melodikrysset med Anders Eldeman. Så gör man när man inte har annat för sig.

Veckans melodikryss är förövrigt ganska enkelt hittills. Några låtar kvar, men som det ser ut kan jag skicka in en rätt lösning. Tjohej. Och nu spelas visst Så Skimrande Var Aldrig Havet - Evert Taube. Den spelades på mormors begravning... Den är så vacker, men lite ledsamt är det allt. En så vacker sång är lite sabbad nu när den är ihopkopplad med begravning.

Annars kommer söndagen gå i längtans tecken. Mitt hjärta kommer hem inatt, efter en långhelg på Gotland. Tyvärr blir det så sent att vi inte kommer ses förns imorgon. Det får väl anses som okej ändå, nästa vecka är en futtig tredagarsvecka vilket ger en långhelg med kvalitetstid. zill approves!

Kärlek & Respekt

//zill

Tjolahopp, tjolahej - nu är det fredag eftermiddag... Eller kväll... När blir det kväll egentligen? Klockan är ju trots allt strax 19, så då antar jag att det är kväll ändå...

Hjärnan är halvmosig efter 3 sena skift den här veckan, varav två av dem var igår och idag. Men jag är inte den som klagar egentligen, nästa vecka är en futtig tredagarsvecka för min del.

Men när jag kom hem låg det ett mail från Lina i min inkorg som okej:ade mitt mat/duknings/betalnings-förslag till nästa lördag. AWESOME!

Då är det faktiskt "bara" servetter & ljus, och lite bilder till Karolina som ska grejas. (sen att jag själv måste klura ut vad 17 jag ska ha på mig, är en annan femma. jag har inte angivit nån klädkod, mest för att jag själv vill vara fri att välja vad jag känner för just då. och ehm... ni ser ju hur bra det går. hrm...)

Mamma ska skriva placeringskort och pappa ska tjåla murgröna. Dessa saker kommer sedan dimpa ner här hos mig nästa vecka. Fasen vad bra det rullar på. Känns helt galet att det bara är en vecka kvar nu. Jag började planera på allvar i oktober, och nu är det snart dags. Tossigt!

Det enda som solkar ner den här helgen är att mitt hjärta alltså inte är hemma. Han är på Gotland och leker med andra overallare. Det vore völ hyfsat okej om han kom hem i vettig tid på söndag, men det kommer han inte att göra. Så tidigast måndag eftermiddag får jag pussas igen. Känns helt fel att inte vara vid hans sida, och jag saknar honom satan. Blärgh..!

puss på BärseBack under fredagkvällen, Tjälis 2012

Äsch. Dags att ta ett par tag i hemmet nu, innan Denzler kommer förbi en sväng.

Kärlek & Respekt

//zill

Ehm, alltså.

Jag VET att det har kommit ytterst få blogginlägg den här veckan. Det är dock inte särskilt konstigt. Jag har nämligen inte varit hemma särskilt mycket, och de stunder när jag faktiskt har det, har jag haft annat prioriterat än att blogga.

Livet går sin stilla gång här, det händer inte mycket mer än att jag jobbar, är med Klas, tramsar med kattfjantarna och räknar ner dagarna inför min fest - amagad!, det är bara 9 futtiga dagar kvar i åldern där man är 20-nånting.

Jag kommer mest troligen vara ganska låg framåt lördag eftermiddag, det är ju som jag sagt tidigare 3:e helgen på raken där mitt hjärta är borta tors-sön. Jag vet, det är inte så hemskt, om man sätter exempelvis Hanna & Tylers förhållande som jämförelse. Men ja, jag tycker att det är skitjobbigt. Och det får jag tycka.

Festen om 9 dagar... Matbeställning är mailad & klar (Lina ska bara okej:a den), placeringskorten är på gång, jag måste handla ljus & servetter, och murgrönan ska tjålas. Jag ska bestämma mig för vilken klänning jag ska ha & jag ska göra ett (desperat?) försök till att få ihop ett välkomsttal... Hujedamig.

Kärlek & Respekt

//zill

Redan torsdag.

Imorse lämnade jag mitt hjärta vid bussen ner till Lund & SFS-Fum. Kändes sådär. Andra helgen på raken som han är borta. Det gör lite ont, och jag saknar honom.

Nästa helg är han också iväg, till AG '12. Huvva.

Men jag tror att den här helgen kommer gå fort. Den senaste gjorde det iaf. Jag får helt enkelt sysselsätta mig med nånting. Har en hel hoper med saker jag borde greja med, så det borde inte bli några problem.

Kärlek & Respekt

//zill

Mitt liv har liksom tagit en tvärvändning. Jag var inte beredd på det alls, men jag mår så inibängen bra. Just den här helgen har jag ägnat mig åt att ta vara på livet och allt vad det har att erbjuda.

Jag har skrattat mig nästintill fördärvad & skrålat Astrid Lindgren-visor tillsammans med de fina SKRK:arna. Jag har agerat bollplank åt en annan fin vän.

General Knas kan det där med vänskap

Dessutom har jag upplevt känslan av att vakna tillsammans med den finaste och inte ha några som helst planer, mer än att bara vara. Och när man har tröttnat på att ligga i sängen och vara nära, så går man upp och lägger sig i soffan och fortsätter vara nära där i stället. Som jag sa en annan gång; om söndagar kan vara såhär, så kan jag lära mig att tycka om dem.

...och Maria Mena är ganska duktig på att pinpointa min känsla.

Och när Livet ser ut så här, blir bloggen lidande. Fast jag antar att det är okej, inte direkt så att jag har avtalat att jag ska spruta ur mig 5 inlägg om dagen.

Men nu vet ni iaf vad jag pysslat med de senaste dagarna.

Jag har levt..! 

//zill