Jag är fascinerad.

Här går man i sin lugna lunk och tänker att vissa saker tänker jag lämna därhän, för det skiter sig ändå.

Medan man går där, så kommer Någon och traskar rakt in i ens liv, tar ens hand och bara "hej, nu är jag här", ungefär som att det var väl det mest naturliga i världen.  

Jag var inte alls förberedd på det, jag tror knappt att det händer. Men det gör det.

Och jag tänker inte vara rädd för känslan.

Du är det hjärta som jag har väntat på.

 //zill

Det är en ovan känsla att längta.

Det finns olika typer av längtan. Min handlar inte om ledsam saknad, utan om en förväntan tills nästa gång vi ska ses.

Jag har allt som oftast hemfallit åt den där ledsamma saknaden, därför är den här typen av längtan ovan. Känslan av värmen i bröstkorgen, bara för att människan finns till. Helt tossigt.

Men jag gillar't.

(ville bara säga det)

//zill

Det går inte fort i det zill:erska residenset idag.

Jag skulle ha vart på väg inåt stan för ett tag sen, men jag har inga tider att passa, så varför stressa..?

Jag orkar inte skynda bara för att lulla runt inne i stan utan mål. Jag jobbar liksom inte så. Visserligen är vädret är vackert, men inte lika varmt som igår. Hade det varit det, hade jag nog haft lite mer bråttom ut, men jag tar det lugnt, dansar runt i lägenheten och sjunger högt till glad musik. Tillexempel den här!

Jag känner att jag får göra det.. Faktiskt. Livet är för kort att stressa genom det. Som jag sa häromdagen; jag tänker njuta av det här tillståndet och fortsätta gå med lätta steg. Så det så.

Kompis, det går bra nu! (som Petter skulle ha sagt)

Kärlek & Respekt

//zill

När solen skiner, och avslöjar hur skitiga mina fönster egentligen är sitter jag här hemma och drar igång min gungande playlist på spotify och känner hur leendet går från öra till öra.

Känslan i kroppen är fin, i bröstkorgen är det någon som har hällt såpbubblor (eller kanske champagne?), och det är nästan att jag får hjärtsnörp för att Livet är så förbannat snällt just nu.

...och samtidigt sitter jag och är förundrad; jaså, är det så här det ska vara?

//zill

Jag är fascinerad över hur livet går sina egna vägar, och jag på nått sätt halkar med.

Just nu är jag tacksam över snällt det är emot mig, fast jag vet också att det är min egen förtjänst också.

Man kan välja att jinxa åt två håll; man kan tänka negativt & då blir det pannkaka av allt. Men man kan också tänka positivt & då helt plöstligt får saker & ting ett ljusare perspektiv.

Jag har på något sätt lyckats jinxa det hela åt rätt håll, och med det blir det lättare att gå. Dessutom är jag grymt imponerad över vändningen som blivit och jag fattar det inte, för jag var inte riktigt beredd på den. Fast oas så är det ju så det är; stressar man inte, så ser man sånt man kanske inte skulle sett.

Jag gillar't!

//zill

Härom dagen hade jag en Winnerbäck-strof som status på FB;

här lever lyckan, lever livet, det är vår för Hjärter Dam

[Lars Winnerbäck - Vår För Hjärter Dam]

och den var så enormt talande. För det var så jag kände. Och det är så jag känner.

Nånting har hänt, och känslan av att gå med lätta steg ökar.

Min kollega sa till mig idag att jag verkar gladare ("...inte för att du är sur i vanliga fall, alltså"), och bara en sån sak måste betyda nånting, eller va?

Jag skulle kunna hävda att det är våren (trots hagelskuren imorses), men jag misstänker annat. Jag vet inte riktigt vad, och det tror jag kommer ge sig allt eftersom.

tumme upp!, skulle man kunna säga

...och det gör jag!

//zill

i'm feelin' great, i'm feelin' awesome

let me explain, you are the reason,

i think you're amazing

min generella åsikt är att vi borde ha skickat Danny till Azerbadjan i maj.

...that's what you are

//zill