Dagens positiva:

• Har fått sitta tillsammans med en pojke på jobbet och bara vara nära. Han är inte så mycket för det nämligen. Men idag satt vi en lång, lång stund och "bara var". Vi pratade om hans semester och lite allt möjligt.Det hela avslutades med att han gav mig en snabb & försiktig puss på kinden (!). Jobbet när det är som bäst.
• Funderingarna från i gårkväll; som snurrade när jag inte kunde somna har gett lite frukt i dagens slösurf efter jobbet. Inte bara ett förslag, utan TVÅ! Det ena billigare än det andra.
• Min cykel är färdigfixad nu. Ska bara pumpa däcken ordentligt, sen kan jag susa på två hjul fram & tillbaka till jobbet istället för att åka vagnen. HURRA!

Jag har dock fortfarande inte fått svar från rektorn som jag träffade på intervju. Skulle ha fått svar förra veckan, men hörde inget. Tänker att jag ger henne morgondagen också, sen ringar jag upp. Dålig stil att inte ens höra av sig, oavsett om det är positivt eller negativt. Nåväl, jag söker ju vidare. Problemet är att det är ett sånt sjukt tryck på tjänsterna i förskoleklasserna så man ska vara lite glad om man ens kommer vidare i sållningen inför intervjuerna.

Jag funderar och börjar känna lite bränning under fötterna; hur kommer hösten se ut? Hur vill jag att den ska bli? Ska jag verkligen söka spec.-ped till våren? Vafan?! 

Och annars... Jag vet inte. Saker rullar på, men inte riktigt i den takt jag vill/tänker mig. Hur mycket kan man trycka på innan det kan räknas som "diktatoriskt"? Jag vill inte vara pngvält, men om jag inte pushar på, så händer det ju ingenting...! I övrigt så hatar jag att jag har rätt i 8 fall av 10.

Men jag antar att allt har en mening - målet når man nog ändå rätt vad det är.

Dagens positiva;

• Idag är det fint väder & jag slutade tidigt
• 1 av 3 dagar färdigjobbade den här veckan. Fick lite papper skrivna och ett (halvjobbigt) samtal med föräldrar gjort idag. Känner mig ganska maktlös, men tror på att vi kommer att finna en lösning eller iaf hitta ett sätt att komma runt problematiken
• Kollade valresultatet för mitt valdistrikt och såg glädjande nog att sossarna, F! och vänstern låg topp 3. Jag gillar min hood. Här är den totala (än så länge preliminära) röstfördelningen.

Och apropå valet..

Jag blir ledsen & får en klump i magen när jag ser hur rösterna har fallit ut nationellt sätt. Att SD får nära 10% av rösterna gör mig fruktansvärt mörkrädd. Det allmänna valdeltagandet i Sverige gör mig också skitskraj - typ 50% av alla röstberättigade gick till valurnan. Varför? Hur kan man tro att ens röst inte räknas, klart den gör!

Har du fått ett röstkort ska du bannemig använda det! Det är en demokratisk rättighet och en skyldighet (tamejfan!) att gå och använda sin röst för att påverka det samhälle vi lever i.

Vet du inte vad du ska lägga din röst, eller om du inte sympatiserar med något parti alls - rösta blankt då. Men att inte ens palla lyfta på arslet och knata iväg till vallokalen är inte ett alternativ. Inte nånstans.

Jag för min del förtidsröstade i den temporära vallokalen mitt i Nordstan. Tror det tog mig ungefär... 5 minuter, om ens det.

I min feed på FB strömmar det in massor av förfärade kommentarer angående valet och de kalla nazistiska/fascistiska högervindarna som blåser i Europa. Helst av allt vill jag lägga mig ner och gråta för att folk är så... trångsynta och bittra över sina regeringar och EU att de hellre väljer att rösta in högerextremismen än att satsa på sådant som är gott. Har man liksom redan glömt bort hur det var för 70 år sen. Ja, jävlar i en liten ask.

MEN. Jag läste nånstans att vi inte ska sörja. Eller jo, vi måste sörja över hur kallt det börjar bli, men vi ska låta sorgen gå över i ilska. Vi ska organisera oss ÄNNU mer och ställa oss på barrikaderna och skrika högre. Knyta våra nävar i luften och säga "inte igen, nu jävlar ska vi se till att solidariteten, kärleken, människovärdet och den ömsesidiga respekten tar plats!" Vi har en ny chans i september, den tar vi! Eller hur?!

Och som avslutning; 

Ja, alltså. Det har ju varit ganska tyst här. För att inte säga väldigt mycket tyst här. 

Kommer inte ens ihåg när jag postade något här senast.

Tänker inte förklara varför eller komma med undanflykter. Bloggen har helt enkelt blivit bortprioriterad i det här som kallas Livet.

Men nu är jag (kanske) tillbaka, för jag håller på att bygga upp ett blogg-sug. Det finns så mycket saker jag funderar kring, och känner att jag kanske måste skaka av mig. Just idag... Ptjaaa.

Jag har sett en kedjegrej på FB om att man ska posta 3 positiva saker i 7 dagar. Kanske kan börja där?

Alltså, dagens 3 positiva, DAG 1.

• På väg hem idag mötte jag Mathilda som var på promenad med Bella. Det resulterade i en timmas promenad tillsammans & catch-up. Vi har (troligen) inte setts sen Bella var sisådär 1 månad gammal. I augusti fyller hon ett år. Shit maj gadd vad tiden kutar. Alltså; väldigt fint med både motion & schysst sällis!

• Om nån timme ska jag röra mig till Gamlestan för att lämna av 3 (stora) påsar med utrensade kläder till en insamling för människor i det katastrofdrabbade Bosnien & Serbien. Känns bra i själen och hellre lämna kläderna där än på Myrorna. (inte för att jag har nåt emot Myrorna alltså, jag brukar skänka dit, men just den här klädhögen gör bättre nytta nere på Balkan!)

• Om ca 1 vecka är det WestPride. Jag ska gå i tåget den 1a juni, bakom Göta Studentkårs fana. Känns också bra i själen. Jag har inte gått i paraden sen nån gång i mitten på 00-talet, och då gick jag i Sthlm. Nu är det premiär för Gbg-paraden. Ser fram emot detta.

Så. Vi säger så, har hört att man inte ska ta ut sig alldeles när man kommer tillbaka otränad, höh!

Kärlek & Respekt.