Rast på jobbet.

Ute leker barnen på en sån där glidmatta. Vi använder brandslangen och så springer dem och glider i full rulle. Vattnet är svinkallt, men barnen verkar nöjda. Jag vet inte, jag skulle nog inte alls vilja härja i iskallt vatten. Men men, är det sommarfritids så är det. Iom att vi har färre barn är det dessutom möjligt att skapa aktiviteter som funkar.

Personligen räknar jag mest ner - idag är det 3 dagar kvar av det här läsåret. Idag har jag min sista stängning, och på fredag slutar jag 13.30 Perfekt sätt att starta semestern på.

Det har varit ett tufft läsår. Inte bara för att jag varit ny, men också för att jag & min kollega har slitit som djur för att få vår grupp att gå ihop. Jag har nog aldrig skrivit så många kränkningsrapporter som det här året, och jag har nog aldrig fått utstå så mycket verbala påhopp. Någonsin.

Det tar på krafterna något så fruktansvärt.

Det är frustrerande att inte få den hjälp en söker hos ledningen, och det är tärande att när en har försökt ALLT, så funkar liksom ingenting.

Men som sagt. Semester. Årets Gothia Cup-flykt blir till Berlin i år, sen får vi se vad som händer.

//zill

Den här våren. Den här våren kommer att gå till historien som en av de mest blogglösa, och intetsägande.

Trots att det händer saker hela tiden.

Livet rullar på, men det händer som sagt saker hela tiden som gör att en får omvärdera, tänka nytt, eller gå tre steg tillbaka.

Många sjukdomsbesked har det varit. Några har varit lättare att handskas med, så till vida att jag inte är nära. Andra har varit slag i magen, och spontana "shit, amagad, herrejösses. skit piss & mögel". Det senaste är ett sånt.

Jag känner så jävla långt borta, och så maktlös. Alla är maktlösa när det gäller cancer, iofs.

Men, jag lever. Och snart är det semester. Berlin is calling!

//zill