Huvudvärken är ett faktum. Ryggvärken, likaså.

Huvudvärken för att jag inte har ätit ordentlig frukost (trots att matklockan skrällde för just Frukost, kl. 7.50 imorse). Ryggvärken, för att det är så det är. Jag går numera hos naprapat, kontinuerligt, och gör övningar för att stärka bål och rygg. Hjälper sådär. Får mest ont av det, men tror ändå att det kommer att bli bra. Framöver. En annan gång, ett annat liv. När man lever optimalt, och som man ska.

Senaste veckorna har jag varit så arg. Arg på kroppen som är trasig. På att inget hjälper. På att jag bara står och stampar, och "alla andra" är så jävla äckligt lyckliga hela tiden. Och då blir jag arg på mig själv för jag VET att ingen kan vara 100 % lycklig jämt. Och man ska fan inte jämföra. Egentligen.

Men det händer iaf saker i deras liv. Folk köper hus, föder barn & springer till kyrkan. På löpande band, dessutom. 

Det är en epidemi, men jag är inte smittad.

Jag vet inte hur jag ska bli av med allt det arga. Det tar så sjukt mycket energi att vara arg, men jag kan liksom inte hejda det. Blir arg för skitgrejer, för stora grejer, för ingenting, och mest på mig själv.

Jävligt produktivt... Not.

lite så här har det varit

Nåja. Det kanske blir lugnare nu, när jag har semester...?

Kärlek & Respekt

//zill