Jag har tänkt på en sak länge nu.

Alla träningsbilder jag ser dagligen i de flesta av mina feeds; instagram, bloggar eller på fejan.

Alla "idag sprang jag en mil & gjorde squats & armhävningar + hela baletten"-bilder. Lite som att "kolla här, jag gjorde detta & detta, och jag har gått ner sjuttioelva kilo". 

Jag. Får. Ångest.

Jag får ångest för att jag inte "kan", för att jag inte är disciplinerad nog, för att jag inte kan hitta den sk. träningsglädjen. Och för att jag inte finner glädje i min (tjocka) kropp. För att jag inte kan känna stolthet över att jag kan gå, att min kropp funkar (nåja, ryggen & knäna är åt helvete, men det var de innan jag gick upp i vikt också). Att jag blir ledsen över att vänner som vägde mer än jag förr, numera ligger på färre kilon än jag & som på nåt sätt försöker "peppa" mig att gå ner; "klarar jag det, så borde du klara det!"

"Men va? Du har ju alltid varit den smala av oss två!

Oj, men vet du, prova detta & detta så lovar jag att det kommer gå åt rätt håll.

Jag gör det här och det här, och nu har jag gått ner XX kilo!

Om du vill kan jag peppa dig under en tid."

- En vän som blev förbluffad när jag berättade vad vågen visade nån gång i somras.

Någonstans fattar jag ju att mina vänner och bekanta så klart är nöjda, stolta & glada över vad de har åstadkommit, men i min hjärna blir det bara ett mishmash av fula tankar om mig själv.

För att jag försöker acceptera min kropp, för att jag inte tycker om den, men att jag inte kommer igång och gör nåt åt den. För att jag är lat & försöker komma undan, och skyller på annat.

Jag äter inte dålig mat (oftast är det mat lagad från grunden, med bra råvaror osv), men jag kan inte sticka under stol med att jag kanske äter för mycket av sånt som är "fel". 

Jag vill inte sätta mig själv på diet (för det slutar med att jag fuskar - disciplin, återigen!), jag tänker ofta att jag ska gå & träna, men kommer aldrig i väg, och jag är så trött på att skämmas för mig själv. Hur fan gör en med det här? Jag vill inte gå ner i vikt "för nån annans skull", men klarar inte av det för min egen heller. 

Fan.

 

Bella

8 september 2015 19:47

Var inte så hård mot dig själv! Gör enkla saker som att hoppa av spårvagnen en hållplats tidigare någon dag i veckan, köp en stegräknare eller något dylikt enkelt som kan motivera lite :) du kanske kan byta brödet mot ett grövre, pastan mot fullkornsvarianten osv. Dieter är tillfälliga, det är inget att eftersträva ändå! Gör det du mår bra av och skit i allt annat. Det var bara det jag ville säga :)

 

Susanne

20 oktober 2015 23:06

Visste först inte att du bloggade och sen efter att ha läst lite.
Käre gamle vän, du e på väg in i väggen. Dags att ta de lugnt. Du måste se varnings signalerna på allvar.
Är själv så sjukt trött på att se folks tränings saker på FB och insta. Å inte blir det bättre av att smälla huvudet i väggen.
Stor styrke kram till dig och jag ser att det är kärleksplaner på G. Kämpa. /Susanne (EJ)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni hittar mig numera på: http://nouw.com/zilliceter         Tack & hej ...

    Jag såg en dokumentär på Netflix igår, om våldtäktskulturen som frodas på universitet och colleges i USA. Det var helt en helt igenom vidrig dokumentär, om hur unga kvinnor som blivit utsatta försökte få respektive skola att ta tag i deras...

Ledig måndag. Händer inte så himla mycket, förutom att jag ska ha möte med min förening...       Skulle haft det i lördags i samband med internfest, men festen blev inställd & därmed även mötet. Så då flyttade jag mötet lite hastigt till i...

Pappa och jag var ju på Mallorca förra helgen. Känns galet att det redan är en vecka sen vi var där, men så är det ju; time flies. Det blev några bilder, men jag får inte lägga upp några på pappa. Jag frågade om jag fick, han sa nej, och det respek...

Igår firade vi 4 år tillsammans..!   Middag på ölrepubliken, och sedan bio. Den 7/4 är det 100 dagar kvar tills vi gifter oss. Känns helt sjukt.   en av de första bilderna på oss -  en av mina absoluta favoriter tagen på campus i Örebr...