Gårkvällen var lite weird, och det tog en ganska lång stund innan jag somnade.

Antagligen berodde det på samtalet jag hade med Socker. Vi pratade i ett par timmar och hann med att ventilera ganska mycket. Sommaren 2008 var den största ventilationspunkten. Om hur konstigt allt var, hur bra det kändes och hur fuckat det blev. För första gången fick jag säga att jag faktiskt kände mig lurad och jävligt bitter. Och han fattade. Och bad om förlåt.

Och jag fick ett grepp om hur han hade uppfattat hela sommaren och hur nära det faktiskt var att det blev han & jag, då. Det var jävligt nära.

Därmed inte sagt att jag går och mår dåligt över den situationen NU, men DÅ var saker jävligt mycket på sin spets, och nånstans känns det ändå skönt att få lite upprättelse, trots att det snart gått fyra långa år.

Han kom under skinnet på mig, grävde en grop i hjärtat och där kommer han alltid att få ligga och skvalpa tillsammans med dom andra som jag inte riktigt kan med att putta ut.

Skärvor av känslor kan ligga kvar länge, iaf hos mig, och det är sällan jag liksom puttar ut nån ur känslaspektrat med flit. Det får ta den tid det tar.

Jag tror på att människor rör sig i cirklar. Ibland korsar våra cirklar varandra en kort tid, ibland får man samma omloppsbana länge. Just min & Sockers cirklar rubbade varandra och det var inte friktionsfritt. Vi fick en kort stund tillsammans, för tiden var inte rätt. den var inte rätt, och den kommer heller aldrig bli rätt. Våra cirklar kommer inte att korsas igen.

Det är så det är, och jag är inte ledsen över det. Men ibland kan Socker-abstinensen nypa tag om mig. Jag antar att det är skärvan av känslor som skaver lite just då.

nere i hamnen i Nynäshamn.

Socker tog den här bilden när han var hos mig, för att fira sin födelsedag, juni -08

Nu är det jag som går till jobbet. Tidiga skiftet idag, yay!

//zill