Vad är det för lugn och ro jag saknar, och vart finner jag det? Vart hittar jag lugnet att ta dagen som den kommer och deala med livet som pågår i den gråa världen utanför mina skitiga fönster? Hur får jag fatt i känslan av att jag är med, på språng och att min bästa tid är nu?

Har jag passerat mitt bästföre-datum, men ingen talade om det för mig? När jag gjorde jag det i så fall, och när är egentligen ens bästa tid?

Jag står och stampar.

Vissa dagar är värre än andra, men den molande känslan & smärtan av att aldrig vara värd att jobba för finns där hela tiden.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

jag blir aldrig den

jag skulle vilja vara

vill du ha mig ändå

så får du mig, du får mig

Tomas Andersson Wij - Vill Du Ha Mig Ändå

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 

//zill

Morrn alles.

Varför blir det alltid så stressat på morgonen...? Jag ligger skitbra till i tid & sen helt plötsligt gör jag inte det längre... Knasigt.

Vädret är under all kritik, sömnen var likaså (inte bara själva sovandet, men jag får skylla mig själv när jag glömmer av tiden..!).

Men jag kan väl säga som så, att det inte gör så mycket. För jag somnade liksom lite leende... Sånt är najs..!

Och nu; moooot jobbet! Ha en bra dag!

//zill