Sitter ensam på jobbet. Öppnade nu klockan 7. Inga barn har dykt upp. Det är bara jag i hela stora stenhuset. Det enda som låter är tvättmaskinen i rummet bredvid, och byggarna som grejar den nya paviljongen ute på gården.

Nästa kollega kommer 7.45

Det är segt att bara sitta.

En del kanske tycker att det är skönt för oss när barnantalet börjar sjunka, och det inte är lika tungt. Well, det är ju iofs en STOR skillnad på typ 11 barn och 44 som vi har vanligtvis på fritids. Men alltså. Det är nästan irriterande att vara för många vuxna också. Vi trampar på varandra och större delen av tiden känner jag mig överflödig.

Ah well, det är jobb till 15 idag, och ännu en tidig dag (7-14.30) imorgon, sen är det ÄNTLIGEN semester!

Nehej. Dags att dra igång & göra dagens första kaffe!

Kärlek & respekt.