Sista semesterveckan har startat. Känns sådär, har ju inte direkt varit nån sommar att prata om. Just nu är det tredje dagen i rad med regn. Lagom skoj...

Men men, ska iaf till min frisör idag. Efter det ska jag lösa lite grejer inför roliga saker som händer framöver. 

Har pysslat en del den här semestern, inget jag tänker visa. Det är också för roliga saker lite längre fram.

Jag gjorde visserligen ett kort till en vän igår kväll, lusten slog tilloch jag jag agerade på den. Här är resultatet:

fjärilar & recept på vänskap

Är mycket nöjd, så det läggs på lådan sen när jag åker inåt stan, tillsammans med ett brev och ett vykort till några andra jag inte träffat på länge. Jag tycker om att skicka handskrivna brev etc. Det känns roligare än ett sms, eller ett mail.

Jag tycker dessutom om att få handskrivna vykort eller brev. Det är mer personligt och dessutom är det skoj att få nåt annat än reklam eller räkningar i posten.

Dags att maila lite folk om det där roliga längre fram, hoppas jag får svar jag tycker om! 

Ungefär halva semestern har gått, och här sitter jag & har tråkigt. Griszly ligger och sover, katten ligger bredvid och sover hon också. På TV:n rullar ett av oändliga Morden i Midsomers.

Dagarna i Berlin var helt fantastiska - vi bodde fint och nära till allt, mitt i smeten vid Kufürstendamm (Ku'damm). Vi hade ett stenkast till det stora shoppingstråket, till Berlin Zoo och till kollektivtrafiken i alla möjliga riktiningar. Väldigt bra! Så fort jag har hittat sladden ska jag slänga upp lite bilder här.

Vi kom hem idag mitt på dagen, så det har blivit mest soffliggande, och en maskin med tvätt.

Imorgon ska jag äntligen få träffa Maria! Skulle ha träffats förra veckan, men det blev uppskjutet till imorgon istället.

Ska bli fint att ses igen.

När en kvinnlig krönikör blir kallad för hora, bara för att hon tycker att twitter-sverige ska tipsa varandra om kvinnliga twittrare genom hashtaggen #följenkvinna, då tycker jag att det är otroligt skevt.

Frida Boisen skrev i sin krönika om detta, och att nio av de tio största svenska twitterkontona är män, och åtta av de tio mest inflytelserika kontona drivs av män. Hon ställer sig frågan om att allmänheten (fortfarande) tycker att män har mer att säga, och att deras åsikter/humor/insikter är mer värda än kvinnors. 

Är det så? Är det fortfarande så att vi tycker det?
Jag vet inte, men statistiken tycks tala för det.

Och bara reaktionerna på hennes förslag om #följenkvinna verkar också tala för det. 

Hur kommer det sig att så fort en kvinna (dvs icke-män) uttalar sig om det ena eller det andra så kommer det stora vågor av män som "måste" försvara det manliga, förminska kvinnans åsikt/insikt och ägna sig åt någon form av... jag vet inte... verbal degradering. Känns som att många män hasplar ur sig en lång "hora, kuk, knulla dig i röven"-harang inför en kvinnas åsikt, precis som när en slår sig på stortån i en tröskel - det gör det lite lättare att bära smärtan.

Eller, i deras fall, rädslan?

Rädslan över att behöva släppa ifrån sig lite av makten och dominansen. Att kanske inte inneha flest inflytelserika konton på twitter eller så.

Är det så att många män bär på en latent rädsla att behöva jämka, och ge plats för icke-män? Är det så inihelvete farligt, egentligen?

Jag gillar hashtaggen, och jag gillar att det på något vis hjälper till att fler (både kvinnor och män) hittar nya vägar till kunskap, insikt och perspektiv.

Och det är så himla lätt att hitta nya vägar, bara en är villig att ta ett steg från den invanda stigen.

"Om vi står tysta och ser på, blir vi mobben som ger det tysta godkännandet – precis som mobbarna i en skolklass. De som vet, lyssnar, ser på och antingen njuter eller är för fega för att säga ifrån.

Det räcker med tystnad nu. Det räcker med hat och hån i Sverige. Det går att förändra. Det går att ta ansvar för ett vänligare, varmare land. Det börjar med dig och mig. #följenkvinna #nätkärlek #jagärjag"

Frida Boisen

Jag börjar här:

Dessa tre kvinnor är några av mina dagliga feminister i mitt instagram-flöde. Natashja, Anna & Stina. Var och en står för olika saker, fast mot samma mål. De ger mig insikter, åsikter och perspektiv, alla tre på olika sätt, men ändå - e grund att bygga vidare på i min (hyfsat) nyvakna vardagsfeminism. 

Jag börjar här, om någon känner att de saknar kvinnor i sitt dagliga flöde på internet - kolla dessa tre! En kanske inte håller med om allt, men kanske att en hittar nya vägar ändå?

Så. Nu kan en kalla det för semester. Vissserligen gick jag ju på semester i fredags, men det är ju första vardagen som en verkligen kan känna att det är semester - vakna av sig själv 9.30 och inte behöva rusa iväg till någonting. Bästa känslan, just nu.

Dagens göromål är ganska enkla; köpa en ny kamera. Jag har äntligen hittat en jag vill ha, och mamma & pappa lovade mig ekonomisk hjälp att köpa en, när jag hade hittat en. Så det ska vi göra idag. Känns ganska lagom.

Canon Ixus 160

Morgondagen bjuder på kompishäng; Maria (Strulet) och jag ska ta en efterlängtad eftermiddag med käk, vin & en massa skitsnack. Härligt!

Maria & jag på SköSex's Damsittning, april 2015  

Ensam i det stora stenhuset igen. Jag har visserligen inte ens öppnat än, det gör jag kl. 7.

Men ändå. En får ta det, när bussarna har börjar gå sommartid...

Har iaf hunnit skriva ut schemat för nästa läsår, och det ser... intressant ut. Det blir nog bra, jag avundas inte mina kollegor som suttit & svettats med schemat för alla som jobbar fritids & f-klass. Mycket folk ska få plats, och sen att en måste ta hänsyn till tjänstgöringsprocent etc.

Nej, tack och lov att det finns folk som är bättre än jag på det där.

Sitter ensam på jobbet. Öppnade nu klockan 7. Inga barn har dykt upp. Det är bara jag i hela stora stenhuset. Det enda som låter är tvättmaskinen i rummet bredvid, och byggarna som grejar den nya paviljongen ute på gården.

Nästa kollega kommer 7.45

Det är segt att bara sitta.

En del kanske tycker att det är skönt för oss när barnantalet börjar sjunka, och det inte är lika tungt. Well, det är ju iofs en STOR skillnad på typ 11 barn och 44 som vi har vanligtvis på fritids. Men alltså. Det är nästan irriterande att vara för många vuxna också. Vi trampar på varandra och större delen av tiden känner jag mig överflödig.

Ah well, det är jobb till 15 idag, och ännu en tidig dag (7-14.30) imorgon, sen är det ÄNTLIGEN semester!

Nehej. Dags att dra igång & göra dagens första kaffe!

Kärlek & respekt.