Jag är fascinerad.

Här går man i sin lugna lunk och tänker att vissa saker tänker jag lämna därhän, för det skiter sig ändå.

Medan man går där, så kommer Någon och traskar rakt in i ens liv, tar ens hand och bara "hej, nu är jag här", ungefär som att det var väl det mest naturliga i världen.  

Jag var inte alls förberedd på det, jag tror knappt att det händer. Men det gör det.

Och jag tänker inte vara rädd för känslan.

Du är det hjärta som jag har väntat på.

 //zill

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni hittar mig numera på: http://nouw.com/zilliceter         Tack & hej ...

    Jag såg en dokumentär på Netflix igår, om våldtäktskulturen som frodas på universitet och colleges i USA. Det var helt en helt igenom vidrig dokumentär, om hur unga kvinnor som blivit utsatta försökte få respektive skola att ta tag i deras...

Ledig måndag. Händer inte så himla mycket, förutom att jag ska ha möte med min förening...       Skulle haft det i lördags i samband med internfest, men festen blev inställd & därmed även mötet. Så då flyttade jag mötet lite hastigt till i...

Pappa och jag var ju på Mallorca förra helgen. Känns galet att det redan är en vecka sen vi var där, men så är det ju; time flies. Det blev några bilder, men jag får inte lägga upp några på pappa. Jag frågade om jag fick, han sa nej, och det respek...

Igår firade vi 4 år tillsammans..!   Middag på ölrepubliken, och sedan bio. Den 7/4 är det 100 dagar kvar tills vi gifter oss. Känns helt sjukt.   en av de första bilderna på oss -  en av mina absoluta favoriter tagen på campus i Örebr...