Jag ringde till mamma för att beklaga mig över att ringen var borta.

Då kom hon med det "uppenbara" förslaget att jag skulle kolla i tvättmaskinens grovfilter.

Och, ta mig tusan - där var den!! Och en skinande ren guldtia.

tadaaa! armband & ring på plats

tumme upp för det.

//zill 

Jag är lite, lite lessen idag.

Jag hade nämligen stora otursdagen igår, så jag antar att lessamheten började då. Liksom, fuck fredag den 13:e, jag för min del kör på torsdagen den 12:e istället.

Så här var det;

Jag kommer hem, tycker att det luktar lite skumt inne på toaletten. Ska rätta till badrumsmattan och där hittar jag... ehm... kattskit. Inte i korvkonsistensen som är lätt att avlägsna, ska jag passa på att tillägga. I villervallan med att rengöra skiten (no fun intended) tog jag av mig armbandet (arvegods från farmor) och ringen (konfirmationspresent från morföräldrarna) och la dem i fickan på byxorna. SJÄLVKLART skätte det på just byxorna när jag skrubbade golvet så jag var tvungen att slänga dem i tvätten. Done, and done, tänkte ni nu....

Men när jag ska hänga mattan & byxorna på tork hittar jag armbandet i maskintrumman... Ringen då? Nopes. Borta, spårlöst. Jag har haft den ringen på fingret sedan jag var ungefär 14 år...!

Det gör mig förbannad att jag inte tänkte på att lägga smyckena på en bra plats på en gång, och det gör mig förbannad och lessen att jag sumpat ett av mina absoluta favoritsmycken genom alla tider.

Uppepå allt blir jag förbannad på mina jävla katter som uppenbarligen struntar i att använda sin toalettlåda, med specialsand och allting.

//zill