Hittade den här på 9gag för en stund sen, och insåg att den ju har rätt.

Det var ungefär vad jag behövde ikväll, trött men inte sovatrött, lite lätt apatisk, och med en känsla av att jag har tappat nånting...

Nåja. Kanske ändå ska försöka mig på att sova, så jag pallar jobbet imorgon. Kvällsplanering på det också.

Kärlek & Respekt

Veckan har blåst förbi.

Jag känner mest en trötthet, och halsen gör ont. Post-semestersjuka, kanske..? Heh.

Pga halsontet har jag bara kunnat räna en gång hittills den här veckan - tradigt. Jag hade hoppats på att komma iväg idag, men får väl liksom härda ut tills kroppen är hundraprocentig igen. Söndag, kanske..?

Helgen, ja. Tydligen ska Griszly övervaka kökspersonal på lördag. Hela långa dagen/kvällen/natten. Oh, så skoj... Not. Jag får ta mig i kragen och kanske orka ta tag i lägenheten lite... Eller nåt.

Men nu... Sova sig.

Fredag imorgon, och jag hoppas att jag inte försover mig igen. Lyckades med det idag, nämligen, heh. Nåja. Inte så farligt, när det är typ tredje försviningen på snart 3 år. Eller vad säger ni?

Kärlek & Respekt

Har hamnat i en grymt trasig sömnrytm den senaste tiden. Drömmer mycket konstigheter, och drömmarna är väldigt klara och tydliga.

Ett exempel är en av drömmarna jag hade under semestern...

Jag gjorde en audition till School of Art (typ Fame-skolan). Jag dansade ( ! ), och när jag satt där och väntade på att få tillbaka den skriftliga bedömningen så fanns den inte längre. Det var som om jag inte ens hade provdansat. Och jag minns så tydligt att jag gick fram och letade i högarna av bedömningar som låg snyggt i glänsande plastfickor. Efter tusen vändor till den där disken med papper, så hittar nån (läraren?) min bedömning. Den ligger under en stol, utan plastficka (men utan ett endaste lite skrynkel), och upphittaren får kolla om jag är antagen eller ej. Det sjuka är att jag gråter som om hela mitt liv vilar på att bli antagen eller inte. Och vet ni?, jag blir antagen till skolan.

Ungefär där vaknar jag och bara "va?!"

Jag fattar fasen inte..? Nån som kan bringa reda i det här, kanske..?

(i övrigt... jag har haft en så himla fin eftermiddag/kväll tillsammans med familjen Abou-Ramia; Baloo, Bobbie & lilla H. jag har gosat bebis, skrattat och det kändes så... fint & avslappnat. på något sätt. mera sånt till zill:en)

Kärlek & Respekt

Ja, det har varit ganska dött här på bloggen under den senaste veckan eller så.

Det har med den häringa semesterveckan på Lanzarote att göra. Begränsad internetåtkomst och faktiskt, en känsla av att det inte gör så mycket att inte vara uppkopplad 24/7.

Det har varit ganska skönt att inte "jaga" uppdateringar, like's osv. Tyvärr har ju bloggen fått stå tillbaka, men jag tänker att jag kanske behövde pausen. Ladda batterierna lite, och kanske komma tillbaka på topp. Vad tror ni?

Nåja, hemma igen, och kanske att bloggandet får ta fart igen, kanske inte. Det ger sig.

Jag har liksom lagt om Livet lite. Jag har avslutat ett långt kapitel, och påbörjat några andra. Vart jag hamnar med det, har jag ingen aning om, men jag tror på mig själv, och det är väl det som är viktigast?

Kvällens inlägg får avslutas med en Lanzarote-bild (även om det kanske inte är HELT releant, hrm) :

Griszly & jag vid Castillo San Gabriel, Arrecife

24/1 -13 

Sådärja. Nu vet ni iaf att jag lever.

Kärlek & Respekt

Min högra överarm gör satan ont. Jag har problem med att ta av & på jackan idag, och vissa rörelser har vart överjävliga att utföra.

Hej träningsvärk. Inte alls särskilt najs.

Men hey, vem bryr sig egentligen..? Det går över, och det är mest ett bevis på att jag arbetat med musklerna lite.

Och, jag ska ju ägna en vecka framöver åt ingenting, så armen har gott om tid att "läka".

Tänk. imorgon bitti åker vi.

Allt är grejat;

Neira är hos Sussi (det är sjukt tomt här hemma utan tisseltatt)

Väskan är packad, sånär som på necessären, och telefonladdaren

Mamma har fått numret till hotellet

Taxin är beställd så den kommer & plockar upp oss klockan 05...

Det blir bra det här.

Ta hand om er så hörs vi i slutet av nästa vecka.

Kärlek & Respekt

Läste nyss hos Egoina, och hon hade visat upp sitt väskinnehåll. Jag snor den idéen idag, för jag har inte jättemycket att skriva om, hrm.

Det här hade Egoina i sin väska:

Det här har JAG i min väska;

-> Kalendern (livsviktig!), en löst liggande penna, plånboken, Atrix handkräm, ett rör med Bamyl

-> Två USB-minnen (oklart varför två?), tuggummi, reklamplåster från SFS (Sveriges Förenade Studentkårer), ett hårspänne, ett par hörselploppar och ett kvitto på biosnacks från förra veckan.

-> Pennfodral, halstabletter, en pin från Lärarförbundet ("Allt börjar med en bra lärare"), extraknappar (till vad, har jag glömt), samt ett knippe servetter - man vet aldrig när man spiller...!

Så. Nu vet ni det!

Och nu ska jag nog greja ihop lite käk. Börjar bli dags... Efter det blir det nog att åka ner i källaren & hämta upp resväskan så jag kan börja packa lite pö om pö.

Kärlek & Respekt

Jahaja. Så var tisdagen gjord.

Morgondagen kommer troligen börja med att jag rullar ur sängen pga träningsvärk, hrm. Lyckades nämligen sparka iväg mig till F&S borta på Kortedala torg. Jag skulle egentligen bara dit för att köpa nytt medlemsskap, men så tänkte jag lite längre och tog med mig träningskläderna. Tänkte att om jag ändå är där & köper kort, kan jag lika gärna börja använda det. 3300:- kostade det, men wth!, det kan ju betala sig i form av att jag mår bättre. Dessutom får jag ju tillbaka 500 spänn från jobbets friskvårdsbidrag.

Men som sagt - de närmaste dagarna kommer nog bli lite stela och ömma. Musklerna fattar nog inte riktigt vad som här hänt, heh!

hit gick jag.

Sena skiftet imorgon, och iom att jag sover i "min" ände av stan så får jag dessutom ut nått av sovmorgonen - typ en kvart att ta sig till jobbet istället för EN TIMME och en kvart. 

Nåja. 

Snart dags att sova.

Kärlek & Respekt

Är det inte konstigt hur något så "lätt" som träning liksom är så svårt?

Jag tycker verkligen inte om att träna. Eller ja, jag tycker om att träna, när jag väl kommer dit. Men problemet är att jag alltför sällan kommer iväg... Vet ni varför..? För att jag helt enkelt tycker det är sjukt tråkigt.

"Det är väl bara att börja", säger folk i välmening... Man bah, "eh nej?" För är man en kronisk soffkraschare, och har latmasken latent liggande i kroppen, som jag. Då är det inte "bara att börja".

Då är det liksom fullt krig innan man ens hunnit byta om till träningskläderna. 

Jag har inte avlagt några löften eller så, för jag vet att jag antagligen bara blir besviken. Men jag har förhoppningar om att kanske lyckas ta mig i kragen och komma iväg åtminstone en gång i veckan till att börja med. Bara det skulle vara en vinst, om du frågar mig.

För vet ni? Jag behöver det. Min kropp behöver det.

Inte så mycket för att minska i vikt egentligen, men för att bli stark och palla med, liksom. Går jag ner är det bonus.

...och så var det med det!

Kärlek & Respekt