Efter en dag med lussefirande, föräldrafika och granpåklädning på jobbet är det ett trött leende jag bär.

Men överlag har jag gått leende under hela dagen.

Leendet har suttit där sen igår kväll, och har jag inte lett fysiskt, så har lätta tankar flödat och ett mentalt leende har legat och lurat.

Det är, om jag använder mig av lite kraftord, SÅ. JÄVLA. NAJS.

Visst är det, eller hur..

För det är liksom dags nu. Palla gå runt och vara skeptisk, man blir bara bitterfitta av det. Och hur kul är det då?

Så. Jag väljer istället att gå leende, och så får vi se vart det tar mig.

//glad zill (eller mört, kanske..?)

Mhm, jag har packat ner den alternativa lucia-särken, dvs en oversize:ad skjorta jag fick av min mamma efter att hon & pappa vart i Thailand för några år sen, glittret som kommer klia satan i skallen efter 10 minuter och en termos. Jag tror att jag är redo för lusse-firande på jobbet. Kanske. Skönt är iaf att det inte är barnen som ska lussa, utan pedagogerna. Inget ångestframkallande uppträdande för föräldrar, inget tjat & gnat. Det här kan no bli skitbra.

Och förövrigt tror jag att lucia-tågen skulle gå fortare om man kunde lära sig det här medleyt utantill;

klicka på bilden så kommer ni till ett julmedley.

Alternativt kunde man dra upp den här videon på storskärm, och sen vore det klart..!

Ha en bra Lucia!!

//zill