Det kan omöjligt vara så att jag stannar kvar i gamla gängor för att jag inte tror på bättre tider..?

Eller lägger jag mig ner och apatiskt tittar på världen där alla andra hinner med, gör saker, utökar familjer osv.

Jag vill inte tro att det är så. Om det vore så, så skulle jag nog inte tro på att jag också kommer få det livet.

Visst, jag är skeptisk och känner mig hopplöst efter på ganska många punkter, men nånstans lång bak i min sinnevärld tror jag nog ändå på att det blir av.

Om jag inte gör det kan jag ju lika gärna lägga mig i en hög på golvet och gråta livet ur mig. Och jag har legat i tillräckligt många gråthögar för att jag ska veta att det sällan löser problemet.

Det sista som överger människan är hoppet, eller va?

grodan som Fascisten ritade till mig som tatueringsmotiv -07

//zill  

Sovmorgon idag, vaknade 3 minuter innan alarmet gick. Utvilad och på klart bättre humör än igår. Naajs.

Om ca en kvart ska jag traska till jobbet, sena skiftet idag & sen efteråt måste jag greja ny sand & mat till kattfjantarna. Det blir således en ganska lång dag idag.

Fast jag tror nog det ska gå bra ändå.

Jag har en Lanterna som ger lite ljus. Fräsigt värre.

inte riktigt en sån här lanterna, kanske, men ja... eh... äsch! 

Nehej. Dags att dricka upp kaffet & dra sig mot jobbet.

Ha't fint!

//zill