Är det meningen att vi ska sköljas bort innan julafton? Man kan tro det, om man ser till vad vädergudarna serverar oss... Regn, regn, regn... och vänta... lite mera regn.

Eh, ja. Det var den väderleksrapporten, och om ni vill skapa er en egen uppfattning (iaf ni som bor i Gbg-området) kan ju glutta ut genom fönstrena och se om ni ser något annat.

Sedan jag kom hem för ca 1½ timme sen har jag sparkat tentan på smalbenen, och nu står den och hoppar lite så där hjälplöst med endast en liten tredjedel kvar. Hah! In your face, sketna tentabajs! Jag hade nästan önskat att man kunde lämna in den handskriven, för att slippa tyda mina egna kråkfötter om pedagogik och kunskapssyn, men jag tror att i det långa loppet har jag nog bäst chans att faktiskt se vad det står. Det blir liksom så när man får fart på skrivandet, man börjar snyggt & prydligt och tillslut lutar nästan texten trots att man har rader. Heja tentaslakt!

I övrigt så vill jag nog poängtera att morgonens känslomässiga inlägg är ett resultat av stress, sömnproblem och allmän känsla av att hela livet rusar förbi.

Om en stund ska jag hatta inåt stan för att träffa Deni och... ahjusste, heeeemligt. Höhö.

//zill

Det finns så mycket jag vill säga, och som jag vill att nån tar sig tid att lyssna på. Det känns aldrig som jag får prata till punkt, för det kommer alltid nånting annat eller nån annan ivägen. Ibland hinner jag inte ens ta ett andetag för att komma igång, så är det ingen där och lyssnar.

Jag irriterar mig på den här ovanan, för jag ser det som en ovana, det här att jag vill förmedla hur det känns. Jag har lärt mig/håller på att lära mig att vänta på min tur. Vissa saker är inte viktiga, en del saker jag har att säga är inte viktiga. Kanske inte för andra, men för mig.

Igår gjorde saknaden efter KattFan ont. Det har den inte gjort sedan i somras nån gång. Det irriterar mig, för jag vill inte att jag ska ha ont efter honom. Jag vill ju inte ha ont efter nån, men det har jag. Jag låter det som passerat stanna kvar och skava i såren. Kanske därför jag inte kommer framåt.

//zill